Stockholmshistorier

Det kanske är vicevärdinnor 2.0 vi behöver?

Jag har fått en hembygd! När bohuslänningen i mitt hem (a k a maken) går igenom sin pappas släktforskningspärmar och lånar böcker om gamla gårdar brukar jag säga: “Jag är stockholmare, så jag har ingen hembygd.”

Men det har jag ju! inser jag när jag träffar gamla klassisar som också växte upp söder om söder. Så jag köpte en bok om Brännkyrka, som tydligen en gång i tiden omfattade bland annat alla orter jag haft någon relation till innan jag emigrerade till Täby: Enskede, Farsta, Gubbängen, Svedmyra, Flaten, Tallkrogen osv… Och Johanneshov, dit tydligen min barndoms gata hörde. Fast jag säger Enskede.

barnstuga
Bild ur PDF ”Den vita staden”. Obs uniformen, som min mammas, utbildad barnsköterska.

Sen hittar jag – först på bibblan, sen på nätet – “Den vita staden – Hammarbyhöjden under femtio år”. Och jag bodde i alla fall granne med Hammarbyhöjden och känner igen nästan allt. Boken är från 1989, så här blir det flera tidslinjer: trettio-fyrtiotalen, “nu” i boken och “nu” IRL. Kanske barnsköterskan på barnstugebilden också var utbildad på Vita Bandet som min mamma? Uniformen är i alla fall väldigt lik.

Fortsätt läsa ”Det kanske är vicevärdinnor 2.0 vi behöver?”

Profilbild för Okändlenaikista9 kommentarer
Texter o tankar

Det man inte vet far man inte illa av. Eller är det tvärtom?

Jag tyckte mycket om dokumentären “Skörheten” om och av Ahang Bashi, en framgångsrik ung filmmakare som lider av depression och attacker av panikångest. Hennes fråga är:

Varför kan man tidvis må så dåligt trots att man har en kärleksfull familj,
bor i ett land i fred och har ett jobb och vänner som andra avundas?

Familjen kom till Sverige i efterdyningarna av den iranska revolutionen. Ahang var två och ett halvt år när de förlorade allt och fick börja om från början. Ändå kan hon inte säga orden “traumatiserat flyktingbarn” utan att grina illa och markera citationstecknen kring orden. För det finns ju många andra som hade det värre än hon, som har sin kärleksfulla familj. Hon vet ju att de flydde för allas bästa, och ingen annan i familjen har ångest. Dessutom är hon ofta glad. Hon får inte ihop det.

Och familjen försöker förstå och stödja henne.

Fortsätt läsa ”Det man inte vet far man inte illa av. Eller är det tvärtom?”

Profilbild för Okändlenaikista9 kommentarer
Texter o tankar

Har en terrorist lyckats ta sig in i Vita Huset? 😱

Okunnig som jag är brukar jag då och då läsa in mig på sånt jag tycker att jag borde veta mer om. Nu gällde det den maktdelningsprincip som kännetecknar USA:s statsskick. Makten delas alltså mellan:

  • den verkställande makten (ex vis president, vice president, regeringsdepartement)
  • den lagstiftande makten (ex vis kongressen)
  • den dömande makten (alla federala domstolar med högsta domstolen högst upp)

Jag fortsätter min självstudiekurs med att slå upp “Vad är terrorism?” och läser på säkerhetspolitik.se:

Fortsätt läsa ”Har en terrorist lyckats ta sig in i Vita Huset? 😱”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
2: Från barn till vuxen, Stockholmshistorier

Nostalgivandring bland barndomens butiker

På hitta.se (där jag hämtat bilderna) ser jag att det fortfarande finns affärer i min barndoms kvarter – eller åtminstone restauranger och företag. På femtiotalet fanns det mesta av det vi behövde i denna gatukorsning.

blasutv-shops2-bVårt hus är det till vänster. På kortsidan låg en kemtvätt med stora fräsande strykmaskiner. Där jobbade män med uppkavlade skjortärmar, det var jättevarmt och luktade väldigt speciellt därinne. Åtminstone på sommaren stod dörren öppen så att ångorna bolmade ut (vilka ångor? kan man undra). Vi kikade nyfiket in, när vi inte bollade tvåbolls bondtolva mot väggen utanför eller plockade av vresrosens blomblad och låtsades att det var läppstift.

På kortsidan till huset mittemot låg ett kondis med bageri. En sommar var en tjej där på besök, som jag blev lite kompis med. Hon åt så mycket kaffebröd att hon fick sura uppstötningar, minns jag avundsjukt. Jag fick också smaka, men inte riktigt så mycket.

Fortsätt läsa ”Nostalgivandring bland barndomens butiker”

Profilbild för Okändlenaikista8 kommentarer
2: Från barn till vuxen, Texter o tankar

Tacka vet jag den gamla gedigna studentexamen! Eller?

Som jag skrivit om tidigare tog jag studenten på den tiden som brukar beskrivas som “den gamla goda” – eller i mitt fall kanske den “halvgamla halvgoda” – tiden. Jag var nämligen en av dem som placerats i den experimentella enhetsskolan och därmed hade mycket sämre kunskaper inför gymnasiet än de från “gamla goda realskolan”. Det påpekade i alla fall våra gymnasielärare ständigt med viss irritation. “Hur kunde det vara vårt fel?” undrade jag redan då. Men det var inte många som ifrågasatte lärarna på den tiden, och jag gjorde det inte.

Mogenhetsexamen kallades det. När vi ifrågasatte meningen med muntan, det slutliga muntliga förhöret, (för det gjorde vi faktiskt!) sa lärarna att det visade om vi var mogna nog att klara pressen att inför stränga censorer från Skolöverstyrelsen sammanfatta det kunnande vi inhämtat under tre-fyra gymnasieår i svaret på en enda fråga.

“När i livet har man användning för den förmågan?” kan man undra. Själv har jag aldrig haft det.

Fortsätt läsa ”Tacka vet jag den gamla gedigna studentexamen! Eller?”

Profilbild för Okändlenaikista5 kommentarer
Relationer

Om självbilder i relationer

Ungefär ett år efter separationen insåg jag att min bekantskapskrets var helt enkönad och de enda män jag hade kontakt med var jobbarkompisar. Så hade det visserligen alltid varit, men det blev tydligare när jag inte längre ingick i ett par som umgicks med en del par. Jag bestämde mig för att göra nåt åt saken.

”Det är aldrig för sent!” tänkte jag käckt. Det här var ju året när jag till och med hängde med på skidresa! Visserligen fick mina väninnor lotsa ner mig till en tidigarelagd afterski, när jag vågat mig upp i en icke-barnbacke och inte kom ner… Men jag kunde i alla fall bocka av skidåkning på min “bucket list” – om jag haft någon.

Så hur får man manliga vänner? Jag är inte så social att jag ens vet hur man får kvinnliga vänner, men i lokalpressen såg jag kontaktannonser. (Det här var på papperstidningarnas tid.) Så jag satte in en sån. Stressande många män ringde och jag insåg att man måste vara snabb för att få tag i dem innan de hunnit få napp på annat håll.

Fortsätt läsa ”Om självbilder i relationer”

Profilbild för Okändlenaikista23 kommentarer
Texter o tankar

Quick fix: Hur man minskar fördomar på tio minuter.

Jag läser (ytterligare) en artikel om varför vi alla är så rädda för ”de andra”. För det är vi ju, om än i olika hög grad. Men om vi kan se vår egen instinktiva rädsla och förstår varför den finns där så kan vi bättre hantera den. Så tänker jag i alla fall. 

Själv minns jag den gången jag i jobbkorridoren mötte en okänd man. Reslig, tjurnackad och bredaxlad kom han emot mig med svängande armar, mörka ögon och kolsvart hår i extrem frisyr. Jag är annars mera rädd för djur än människor men här kände jag en ilning: “Hur kom han in, vad vill han, vi är alldeles ensamma ..”.  Sen kände jag igen sonen till min libanesiska arbetskamrat, som jag inte sett sen han börjat spela American football något år tidigare, och tydligen biffat till sig. Då såg jag hans snälla bruna ögon och visste att han inte var farlig.

Nu läser jag om en en undersökning som visar att man kan minska fördomar och rädsla för de farliga “andra” genom ett tio minuters samtal. Metoden kallas ”deep canvassing” och just det här klippet inför en omröstning om transpersoners rättigheter visar hur väljaren minns situationer när hon själv känt sig diskriminerad och småningom blir mera positiv mot en lag mot diskriminering av transpersoner.

Fortsätt läsa ”Quick fix: Hur man minskar fördomar på tio minuter.”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Spaningar

Bland sånt jag inte kan: Det här med IS och islam

Ibland skriver jag om sånt jag inte vet nåt om – för att försöka lära mig. Även om livet kanske känns enklare ju  mindre man vet. Som Monica Zetterlund sjöng redan 1974:

Vad svårt det blir ju mer man lär sig
as time goes by

Eller just därför. Vi som har varit med ett tag tycker inte det var så bra att vi inte trodde att det just fanns några pedofiler förr, åtminstone inte i vår närhet. Samtidigt minns min man ledaren på 4H (jordbrukets scoutrörelse) som kladdade på killarna på 40-talet. Alla visste, men “det var väl inte så farligt”.

Så jag fortsätter nog ihärdigt att lära mig saker – även om det är jobbigt och antagligen komplicerar min tillvaro. Kanske gör den mera lik den komplicerade verkligheten?

Fortsätt läsa ”Bland sånt jag inte kan: Det här med IS och islam”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Övrigt

Tackolov att det inte är jag!

En del TV-program hoppar jag alltid över, andra tittar jag på alldeles frivilligt – utan att egentligen veta varför. Plötsligt slår det mig att båda sorterna kan ha något gemensamt.

Bland de program jag väljer bort finns:

  • Studier av människors absurda beteende medan det pågår – ju värre desto bättre. Med anor ända från Expedition Robinson (1997) och Big brother (2000) observeras hur försöksmänniskorna gör när de, isolerade från omvärlden, manipuleras med hjälp av svåra uppgifter och dramatiska utslagningar. Det gäller att skapa så mycket “dramatik” som möjligt – ja, mera!
    .
  • Rapporter om märkligt mänskligt beteende i efterhand – ju värre desto bättre.  “Konstiga” människor av olika slag visas upp och demonstreras: Vem är dummast? galnast? tjockast? latast? lortaktigast? mest galet slösaktig? Exempelvis “dr Phil” är pseudovetenskapligt: människor som inte mår bra visar upp sitt elände, hetsade av sin värd. Jag antar att de gör det i hopp om att få hjälp efter programmet, och hoppas de får den.

Det upplyftande budskapet för tittarna är alltså:
”Tänk vad idiotiskt de beter sig, så skulle ALDRIG jag göra.” Och det är ju skönt att veta.

Fortsätt läsa ”Tackolov att det inte är jag!”

Profilbild för Okändlenaikista8 kommentarer
Om Trump, Texter o tankar

HJÄLP! Våra hjärnor är i maskopi med Trump! 😱

Trump om sitt installationstal: “Jag höll ett tal och tittade ut, det var 1 miljon, ja 1,5 miljoner som lyssnade.” och ”Gud sa: Det ska inte regna under ditt tal.” Trumps pressekreterare håller presskonferens: ”Detta var den största publik som någonsin bevittnat en installation. Både på plats och runtom i världen. Punkt”. Inga frågor tilläts. Fast det regnade på andra under Trumps tal. Och foton och fakta säger något helt annat om antal åhörare.

Varför blåljuger man så onödigt och lättavslöjat? Det fanns ju många andra möjligheter. Det naturligaste hade varit att inte alls kommentera antal åhörare, det är ju oviktigt. Man hade till och med kunnat ta poäng genom att säga att det visade att “vanligt folk” inte har råd att åka till Washington. I efterhand hade Trumps uttalande kunnat förklaras med att publikstorleken är svår att bedöma från podiet och lätt att överskatta i stundens upphetsning. Allt sånt som alla kan förstå.

Men så agerar man inte. Presidentens närmaste rådgivare säger istället att pressekreteraren gav “alternativa fakta”.

Fortsätt läsa ”HJÄLP! Våra hjärnor är i maskopi med Trump! 😱”

Profilbild för Okändlenaikista4 kommentarer