Det finns egentligen bara två saker som vi riktigt  säkert vet gäller för oss alla: Vi föds och vi dör. Och till skillnad från djuren så vet vi om det.

Det finns många olika sätt att hantera den kunskapen. Man kan tro på evigt liv, betrakta döden som ett opassande samtalsämne att nogsamt undvika, eller ägna ett liv åt att fundera kring samma död. Man kan ha dödslängtan eller -ångest. Jag läste om mannen som var så rädd att dö att han gick och hängde sig. Eller den som skapade ett totalt hälsosamt liv åt sig – långt från avgaser och gifter. Fick torpets taklampa i huvet första kvällen och dog på fläcken.

För en del känns det viktigt att detaljplanera sin begravning, ha en fin gravsten och lämna något bestående i arv efter sig – arvegods, hus eller “ett snyggt sterbhus”. En del funderar mycket över hur länge man fortfarande lever kvar i andras minnen. Medan andra helst vill strös för vinden.

Fortsätt läsa ”En dag finns man inte längre. Vad händer sen?”

På femte veckan av obehandlad bältros i ansiktet verkar det som om både öga, öra och hjärna klarat sig. Guschelov. Om klådan/smärtan blir bestående vet jag inte än, men jag vet förstås att den inte är farlig. Jobbigt är det ändå. Hur länge man kan klara sig utan sammanhängande sömn vet jag inte heller, men efter drygt fyra veckor kände jag att min pensionärskropp började kracka ihop, jag darrade och grät av utmattning. När jag insåg att klådan inte förbättrades av antihistaminet jag fått ringde jag vårdcentralen för att åtminstone få nödhjälp till några timmars riktig sömn.

Svar: “Tyvärr, vi har restriktioner mot såna läkemedel. Du måste först ha en ny läkartid och det finns det ingen. Pröva närakuten.” På närakuten ansträngde man sig verkligen för att hjälpa mig, men läkaren kunde inte kringgå deras regler. Hos en akutmottagning kan jag förstå logiken i att inte skriva ut sömnmedel: de känner inte mig. Det gör vårdcentralen.

Fortsätt läsa ”Att få hjälp när man mår dåligt – eller inte…  ”

---

VIKTIGT MEDDELANDE TILL ALLMÄNHETEN, särskilt 50-plussare : Känns huden irriterad, med begynnande utslag? Kolla omedelbart om det är bältros (a k a ”helveteseld”)! I så fall är det snart för sent att få hjälp… 😰

---

Jag drar hela min lidandes historia här, kanske kan det hjälpa nån att känna igen eländet och få hjälp i tid. Först en faktaruta:

Bältros drabbar bara den som haft vattkoppor. Vattkoppsvirus stannar kvar i kroppen hela livet. Hos var fjärde svensk aktiveras det senare, särskilt när man med stigande ålder får försämrat immunförsvar.

Smitta: Bältros smittar inte, som vattkoppor, via luftburen smitta, utan bara vid direktkontakt med sårvätska från blåsor. De som kan smittas är personer som inte haft vattkoppor, och det är vattkoppor de smittas av, inte bältros. Man kan alltså INTE få bältros av barnbarnens vattkoppor, däremot kan barnbarnen få vattkoppor vid direktkontakt med bältrosblåsor.

Det finns vaccin mot bältros för den som är 50+ och har ett fungerande immunförsvar. Det minskar risken och kan mildra symptomen om man ändå drabbas.

OBS: Virushämmande läkemedel måste sättas in INOM TRE DYGN från att utslagen börjar synas.

Fortsätt läsa ”Hurra! Jag verkar överleva även bältros i ansiktet! 🙌”