Hemma i vår soffa brukar jag vara den som förenklar. Har vi två alternativ försöker jag komma fram till ett som kan verkställas, medan maken oftast lyckas hitta ytterligare minst två, visserligen omöjliga, men som ändå ska få finnas… Ibland blir jag galen på honom (oftare på mig själv, men det är en HELT annan historia. )

Ändå är det just så det ska vara. Att förenkla och se livet i vitt och svart verkar ju otroligt trist. Tycker jag i alla fall. Tacka vet jag att fundera, reflektera, vrida och vända. 🙂  – och komma fram till det man får om man blandar alla färger: Grått! 🎆

I kommentarer efter terrorattackerna i Paris läser jag nu om “gråzonen”, till exempel i DN:

Fortsätt läsa ”Att tänka grått och komplext”

När jag tänkte fortsätta att skriva om faktaresistens och rädsla fick jag en kommentar om ”kognitiv dissonans” – den obehagliga känsla som uppstår då våra attityder och beteenden inte samstämmer.

Exempel: Jag har köpt en dyr bil, som visar sig vara risig. Det stämmer ju inte med min självbild av att vara en smart och rationell person. Alltså ägnar jag mycken kraft åt att hitta sådana fakta som kan övertyga mig själv – och andra – att det ändå var ett smart köp.

Då blir det ju angenämare att umgås med personer som delar samma synsätt och åsikter.

Fortsätt läsa ”När vi är rädda söker vi trygghet i vår flock – även när det är den vi borde vara räddast för…  ”

Jag sitter här och tänker på vilken tur jag haft i livet. Helt oförtjänt – ja, det är väl därför det heter tur?

I trettonårsåldern gjorde jag mig redo för att börja med riktig höfthållare och annat som tillhörde vuxenlivet . Jag minns att jag tränade på att komma upp på bussen i den snäva kjolen genom att hoppa upp, saxande med benen ;).

JUST DÅ kom tonårsmodet. Plötsligt var det fritt fram att skutta runt i utställd kort kjol, platta skor och knästrumpor. Och ändå inte vara barn längre – det bästa av två världar! Vilken tur! 🍀

Fortsätt läsa ”Tänk vilken fantastisk TUR!”