Jag vet inte hur andra tänker, men för mig känns det lite trångt över höfterna om jag ständigt ska uppföra mig passande. Hur klarar man sig exempelvis utan galghumor???
Inte för att jag ständigt uppför mig illa (hoppas jag…), det är mest tanken på att jag inte FÅR som jag reagerar mot. Ungefär som att jag vill bo nära stan, för att veta att jag KAN åka in. Vilket jag inte gör särskilt ofta. Fortsätt läsa ”Om vikten av att kunna uppföra sig opassande”
Uppdatering: I augusti 2014 är det dags igen:
Svenskarnas Parti demonstrerar i Malmö, med åtföljande motdemonstration. Polisen kritiseras för att man ridit omkull och kört över motdemonstranter. Polisen informerar på sin hemsida att ”stora gatstenar i stor utsträckning” kastats, samt att även ambulanspersonal angripits av våldsverkare. Detta visar sig inte vara sant.
Polisen ändrar då snabbt till en helt annan version. (Jag hann läsa den första, det finns ingen likhet mellan dem). Aftonbladets artikel nedan går inte in på om polisen använde för mycket våld eller inte. Det ska inte jag heller göra. Fortsätt läsa ”Rädd för rädda poliser – med uppdatering”
Livet medför diverse privilegier. På dotterns bröllopsmiddag sa min nyblivna med-svärmor: ”Nu är vi svärmödrar och får börja vara elaka” 🙂
Och när man blivit gammal, då får man vara gnällig. Så nu jävlar !
Nu när det är fritt fram för vem som helst att ”publicera sig” på nätet (ex vis jag själv…) och tidningarna har avskaffat korrekturläsarna kan man hitta många tveksamheter, speciellt på nätet. Fortsätt läsa ”Se upp: Här kommer språkpolisen! :)”
Jag läser om fosterbarnen i Mark och funderar över hur svårt det är att vara vuxen och kunna sätta barnens bästa främst.
Detta har hänt fosterbarnen i Mark: 2005 blev två syskon omhändertagna eftersom deras biologiska mamma inte bedömdes kunna ta hand om dem. De var 4 veckor resp 11 månader gamla. Efter fyra år omhändertogs barnen, utan utredning och förvarning. Fortsätt läsa ”Hur är det för barnen när deras närmaste försvinner i ett svart hål?”
Brasklapp: OM man har turen att vara frisk. För livet är orättvist. Rättare sagt: Livet bara ÄR. Varken rättvist eller orättvist. Det är, dess enda mål är att fortsätta att vara. Meningen får vi stå för själva. (Det gör vi gärna.)
Så jag vet att det är fullständigt oförtjänt… men vill ändå gärna tala om – och inge hopp till er klentrogna, som läser så mycket om att det automatiskt är ruggigt att bli gammal, speciellt i Sverige. Det är faktiskt valfritt om man med åren stelnar i sitt tankesätt – eller inser att man har större frihet att vara sig själv när förpliktelserna (jobb, småbarn) avtar. Så:
Det KAN faktskt vara skitkul att bli gammal – SANT!
Fortsätt läsa ”Dagens glada nyhet: Det KAN faktiskt vara skitkul att bli gammal! :)”
Har varit på upptäcksresa bland feministbloggar. Invecklat. Inte nog med att allt som sägs är antingen RÄTT eller FEL (tummen upp och ner IGEN!), dessutom finns det så många olika RÄTT eller FEL att hålla reda på. Det är som att kika in i en getingbo (inte för jag vet hur det ser ut där ;). Fortsätt läsa ”Mer förvirrad än vanligt – av feminism och H B T Q + ???…”
Från banken vill jag ha kompetens, inte nån sorts låtsas-kompisskap. Så nu byter vi bank. Blev tvärtrötta! Förr sjöng man ”Va i helvete har dom för sig i banken efter tre?”
Nu undrar vi vad de har för sig FÖRE tre. Också. Kunder släpper man inte in i alla fall.
Fortsätt läsa ”Jag vill jävlar inte vara social! Inte med min bank i alla fall!”
För väldigt många år sen frågade en tant om min ”Feminina” var bra, eftersom hon var så besviken över att innehållet i Sv Damtidning inte stämde med löpsedelns löften…
Hon skulle ha varit ännu lessnare idag. Jag roade mig med att samla några exempel på rubriker som inte har mycket täckning i texten.
Expressens förstasidesrubrik:
Ilska efter nya kravet: ”Skulle vara ganska äckligt”
(Och det kan man ju hålla med om… )
Med våra olika förutsättningar försöker vi skapa ett fungerande liv. Vi gör så gott vi kan. Allihop. Med mycket skiftande resultat. Vi kämpar för att passa in och duga. När vi misslyckas mår vi inte bra.
Jag vet inte varför min mamma led av ångest och depression i många år. Jag tror inte att det finns enkla svar på en sån fråga, men jag försökte efter bästa förmåga hjälpa henne. Ända tills jag själv var tvungen att få hjälp för att inte gå in i hennes noja – och föra den vidare till nästa generation… Fortsätt läsa ”Och tänk så LIKA vi är!”
Det är faktiskt värre än att man KAN dö. Livet innebär 100 % DÖDLIGHET! Så det är klart vi ängslas. Tänk bara på honom som var så rädd att dö att han gick och hängde sig. Eller på henne som gjorde allt för att leva länge. Det gick så där.
Hon slutade dricka alkohol, åt bara nyttig mat (hur nu det är möjligt), flyttade till landet från alla avgaser och strålande master, tränade regelbundet, skaffade t o m en omskuren älskare för att undvika smuts och smitta.
Satte sig sen (ganska självbelåtet kan man misstänka 😉 ) vid bordet i sitt nya hem. Fick taklampan i huvudet och dog omedelbart. Fortsätt läsa ”Det är livsfarligt att leva!”
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.