Tummen upponer – mera om infantilisering…


Fortsätter att fundera över det här med infantila(?) förenklingar. Följer fascinerad Ribbings spalt i DN, speciellt kommentarerna.

Den ursprungliga tanken var att man kan fråga om etikettsregler, men nu har ett nytt mönster bildats.

Den som tycker att någon gjort fel skriver in för att få bekräftat att man har rätt och den andra fel. Och mycket riktigt: Så gott som alltid är det så. I hundratals kommentarer samlas man på ett led, viftar med pekfingret och skriker FY! Ibland ställer sig några i fel led och då utbryter inbördeskrig emellan de olika leden, de kastar skit på varann helt enkelt. Fortsätt läsa ”Tummen upponer – mera om infantilisering…”

Spridda tankar om infantilisering

Eftersom jag från första ögonblicket (nån gång 95) fascinerades av den möjlighet till kommunikation som webben gav trodde jag att jag småningom skulle engagera mig i exempelvis Facebook. Så blev det inte. Är helt oförstående till den underliga utveckling jag ser i s k ”sociala media”.

Det verkar pågå en märklig infantilisering, försök till förenkling. Ska bli spännande att se hur det slutar, hittills har trenden gått från bloggar via Twitter och vidare till Instagram. Då slipper man ju de bångstyriga orden helt och hållet 🙂 Man förväntas ständigt kasta ner bilder o möjligen korta noteringar: Så här ser min lunch/hund/nya klänning ut, respektive svara: Va gott! Sött. Jättesnyggt..  (Kräks lite i munnen). Fortsätt läsa ”Spridda tankar om infantilisering”

Berlin 2013 – Filmmuseum o hemresa

11 juni besökte vi Filmmuseum Berlin vid Potzdamer Platz. 

Här fanns MYCKET att se, vi begränsade oss till filmutställningen – eller så mycket av den vi orkade med.

Vid planeringen uppstod  viss förvirring för den geografiskt okunniga: Ena dagen ska vi till filmmuseet på Potsdamer Strasse, den andra var vi ju i filmparken i Potsdam ( Berlin 2013 – Babelsberg).

Mycket film och Potsdam blev det. Fortsätt läsa ”Berlin 2013 – Filmmuseum o hemresa”

Berlin 2013 – Babelsberg, f d Europas Hollywood

9 juni tillbringade vi på Filmstudio Babelsberg i Potsdam-Babelsberg. 

Eftersom studion alltså ligger utanför Berlin hamnade den efter kriget i dåvarande DDR, därmed onåbart för besökarna i Västberlin. Alldeles efter murens fall hade vi åkt dit, och nu var det dags för återbesök.  Mycket hade hänt.

I Filmstudio Babelsberg har man producerat film ända sen 1912. Idag är det med sina 25 000 kvm Europas största filmstudio. Under mellankrigstiden var detta UFAs filmcentrum och kallades  Europas Hollywood. Fortsätt läsa ”Berlin 2013 – Babelsberg, f d Europas Hollywood”

Berlin 2013 – Berliner Dom

7 juni började vårt Berlinbesök, tyvärr redan  05.30…  😦  

Fönstret gick inte att stänga helt, och byggarbetarna hade INTE semester, vilket de gärna ville demonstrera för oss. Så de började tidigt – och HÖGLJUTT-  riva ett byggstaket alldeles nedanför vårt fönster: KLONKKLONKBRRRKLONK…)

Vi köpte våra Berliner Welcome Cards och gav oss iväg.

Fortsätt läsa ”Berlin 2013 – Berliner Dom”

Berlin 2013 – ankomst

6 juni landade vi i Berliner Schönefeld vid niotiden på kvällen. Hade noggrant läst in oss på nätet hur vi skulle ta oss in till stan: med Airport Express raka spåret till station Zoologischer Garten, som var på gångavstånd från vårt hotell – lätt som en plätt!

ELLER? Nedan finns informationen vi skulle ha behövt.

Återstod bara att skaffa biljett. För säkerhets skull växlade vi in lite pengar på flygplatsen (det visade sig vara tur!) och lyckades hitta tågstationen. Så långt allt väl…

Men där sprack det. 😦 Fortsätt läsa ”Berlin 2013 – ankomst”

Vad ska jag bli när jag blir stor?

Då, i början av sjuttiotalet, fanns det jobb även för den med slumpvist hopplockad examen…  Jag kunde ju språk, och maskinskrivning hade jag lärt mig själv för att kunna extraknäcka på loven medan jag pluggade. Då kunde man ju alltid bli sekreterare…

Efter ett år på den ärevördiga advokatfirman hade jag lärt mig mycket om formalia, avtal, bouppteckningar etc. Men mest av allt fick jag lära mig att icke röra ett finger utan att vara beordrad… Det här var på sjuttiotalet, men här hade inget ändrats sen 1930. Fast jag fick en supermodern IBM KULA, istället för trasslande typarmar. 🙂 De andra kom och beundrade moderniteten.  Fortsätt läsa ”Vad ska jag bli när jag blir stor?”