När alla är dumma utom man själv kanske man bör tänka efter lite?

När jag vid köksbordet retar upp mig på något jag varit med om brukar min man le milt mot mig och säga: “Du har inte funderat över vad som är den minsta gemensamma nämnaren?” Då blir jag arg – i det läget vill jag ju få MEDHÅLL!  Men sen brukar jag faktiskt  tänka efter, ifrågasätta mitt eget agerande och tänkande.

Så gör aldrig Lambertz. Och han talar gärna om varför: Jag har rätt! Helt enkelt.

Hur tänker han då? En arbetskamrat beskrev en gång professorssyndromet : “En professor tror sig lätt vara bäst i sitt ämne – och ibland inom de flesta andra  områden också. Speciellt om omgivningen består av ja-sägare”. I själva verket behöver ju inte ens det första stämma. 😉

Fortsätt läsa ”När alla är dumma utom man själv kanske man bör tänka efter lite?”

Att blogga har blivit som att amma: Ju mer som töms ut, desto mer rinner till.

Bland allt som vill ut finns plötsligt en lovsång till Piteå. Så kan det gå! 🙂

Så, PROUDLY PRESENTING: Pitevisan

eller KWAD’N (som jag just ser att den egentligen ska heta), med extranummer ”Hem till Altersbruk”.
Starring: Euskefeurat (vilket lär ska betyda “Inte känna sig i form” på tam rikssvenska.)

I min konstiga självbild ingår ju bland annat att jag vill leva enkelt – fast ändå inte…  Dessutom tror jag exempelvis att jag är ungefär jämngammal med min dotter. När hon frågar hur jag får det att gå ihop kan jag bara uppriktigt svara: “Det undrar jag också.” ❓

Jag tror också att jag är från Pite – innerst inne. Så jag är nog ”nalta eljest”.

Fortsätt läsa ”Att blogga har blivit som att amma: Ju mer som töms ut, desto mer rinner till.”

Skratt-Power! :) Mäktigt – men inte farligt.

Jag skrattar ofta. Det har hänt att ett barnbarn strängt påpekat: “Det där är INTE roligt!” Och jag har fått inse att jag skrattat lite “i hastigt mod” den gången – och backa.

Men bara tillfälligtvis.

För jag tror mycket på skrattets makt. Att det finns en orsak till att människan är det enda djur som skrattar. När djur visar tänderna är det för att visa att de är farliga. När vi människor skrattar tillsammans – med blottade tänder! – sänker vi garden, visar alltså att det INTE är farligt.

Så jag skrattar inte bara för att jag faktiskt har turen att vara gladlynt av naturen (för så är det!), utan också för att jag märker att jag mår bra av det. Både av själva skrattet (även kallat “inre massage”) och av att kunna se det dråpliga i tillvaron.

Allt under förutsättning att vi skrattar MED varann och att skrattet är äkta – låtsasskratt gör mig bara nervös. 😕

Fortsätt läsa ”Skratt-Power! 🙂 Mäktigt – men inte farligt.”

Min nya kärlek: Kung Fury

Vi har tillbringat morronen med att titta på ”Kung Fury”(!) (Inte så illa som det låter, den är bara halvtimmeslång. Men ändå!)

OK, jag kan ju bli lite galen i galna grejer – men nu lyckades jag även frälsa maken. 🙂 Möjligen spelade filmens härliga 80-talsdatorer in. Men framför allt var det humorn vi älskade. Filmen driver (kärleksfullt och smart) med 80-talets filmklichéer. Nedan trailern som drog in pengarna.

För den som (till skillnad från mig) brukar se actionfilmer måste det bli svårt framöver. Som när man lyssnat på ett  riktigt bra avsnitt av Gomorron Sveriges Public Service. Och så kommer de riktiga nyheterna, men man fortsätter att skratta en stund av bara farten…

Men den häftigaste storyn är den om hur filmen blev till. En riktig Internet-saga. 

Fortsätt läsa ”Min nya kärlek: Kung Fury”

Med raggisar i sandalerna

Filosofiska hörnet – om att leva enkelt

En gång för mycket länge sen beskrev en arbetskamrat hur hon förenklat sitt liv. Det gällde bland annat fotbeklädnaden. Vintertid hade hon och hennes kille  storstövlar. Till sommaren köpte de likadana kraftiga sandaler med traktorsula. När de väl gått in dem höll de länge, och när de var utslitna köpte de nya likadana. (Eller de kanske lagt upp ett lager, det minns jag inte.)

Jag frågade: Men vår och höst då? “Då har vi raggisar i sandalerna!” sa hon och log sitt stora leende. 🙂

Citatet fastnade, antagligen för att jag kan känna en sorts kluven längtan efter att leva enkelt.

På ett sätt.

Fortsätt läsa ”Med raggisar i sandalerna”

Vi slår varann i huvet, så blir det nog bra. Eller?

Det började med att jag tänkte göra en “Lambertz”. 😉 : Yttra mig utan att ha läst in mig ordentligt. (Skillnaden är att jag står för det… ) Inte noggrannare än en “vanlig mänska” läste jag alltså Zarembas artikelserie om dolda drivkrafter i svensk socialförvaltning och rättsväsende: “Rättvisans demoner”

Om hur vi människor gör vårt bästa, men just vår mänsklighet och vårt känslomässiga engagemang ställer till det, speciellt när det som här handlar om barn. Det är lätt – och mänskligt! – att ta (känslomässig) ställning för en part, och svårt att därefter vara objektiv.

Fortsätt läsa ”Vi slår varann i huvet, så blir det nog bra. Eller?”

Nördarnas nät

Man kan hitta sitt livs kärlek på nätet – det gjorde jag. Redan för 17 år sen – vi var trendsetters! 🙂

Nördar var vi också, hade båda jobbat med webb, på lite olika sätt. Det var så vi hamnade på dejtingsajten. Och nu sitter vi här med våra datorer, som barnbarnet överseende säger, och läser och skriver om precis vad vi vill. (Ja, vi gör annat också, men…) 

På nätet hittar soffpotatisen  i det närmaste obegränsade möjligheter att snöa in på olika saker.  

Fortsätt läsa ”Nördarnas nät”

Sprickorna i det svenska rättssystemet

Artikeln i Filter 2014/41 finns inte på nätet, så jag gör en liten (högst subjektiv) sammanfattning.

Jag har känt det i kroppen… Du ser det som din uppgift att bevisa din huvudteori. Och det är inte av ond vilja, det är mänskligt.

Så säger Ivar Fahsing, en norsk polis med lång erfarenhet av mordutredningar. Idag undervisar han andra utredare vid Polishögskolan i Oslo och arbetar på sin doktorsavhandling.

Hans forskning jämför brittiska och norska poliser, erfarna och nyutexaminerade. En tydlig skillad är att brittiska poliser inte litar på magkänslan.

Det beror troligen på “PIP – professionalising investigation programme” – en reform, som genomfördes efter en skandal i slutet av 90-talet, när Scotland Yard misslyckades lösa ett fall till stor del på grund av förutfattade meningar om svarta.

Fortsätt läsa ”Sprickorna i det svenska rättssystemet”

Det här med rättsapparat – kan det verkligen funka? Med människor i?

Jurist och debattör  är två av de (många) sysselsättningar jag INTE passar för. Jag läser gärna in mig på saker och funderar (bl a här :), men sen jag sammansmält all input till en uppfattning verkar min hjärna fimpa de hårda fakta jag byggt den på (sifferuppgifter, var och när vem skrev exakt så etc).  Det hamnar i ”slasken” tror jag det heter på polisspråk.

Och det är ju inte så lämpligt för en debattör och jurist. Trodde jag tills helt nyligen. Men nu verkar Lambertz vara likadan, utom att han inte tycker att man behöver läsa in sig ordentligt från början heller, utan bara (citat:) “någorlunda lagom”. Och han är ju i alla fall justitieråd, så han borde veta.

Detta gör mig förvirrad.

Fortsätt läsa ”Det här med rättsapparat – kan det verkligen funka? Med människor i?”