Jag orkar inte följa presidentvalskampanjen längre – blir bara förvirrat vettskrämd utan att i alla fall kunna göra nåt. Till och med den amerikanska satirtidningen The Onion, som skämtat om presidentvalrörelser sedan 1988, verkar misströsta: ”Det är svårt att skruva upp volymen när högtalaren redan exploderat och allas öron redan blöder”, säger en medarbetare.

Men jag fortsätter att intressera mig för hur det har kunnat bli så här. Funkar inte demokratin? Hur ska vi då göra?

Så jag läser en artikel: “Okunnighetens dilemma – demokratins problem”.

Frida Stranne har bevakat presidentval på plats sen 2004. Personer med  mångårig erfarenhet från presidentadministrationer och arbete i kongressen, framhåller att amerikaner generellt är obildade och saknar kunskaper om politiska sakfrågor. Därför röstar många baserat på känslor och är lätta att övertyga av en skicklig kampanj.

”Men det mest anmärkningsvärda är att jag upprepat fått påtalat för mig att etablissemanget i DC gärna ser att den här okunnigheten bland breda delar av befolkningen fortsätter, implicit att det bara skulle ställa till det om befolkningen blev mer insatta.”

Fortsätt läsa ”Demokratin och dumheten – eller vad man nu ska kalla det”

I ett morgonprogram hörde jag att alla nya Teslabilar från och med nu ska levereras färdiga för att vara helt självkörande. Medan bilen används som vanligt ska mjukvaran “i skuggläge” låtsas köra och ta alla beslut, utan att det påverkar den fysiska verkligheten. Insamlade data ska sen användas för att bevisa för alla rättsliga instanser att bilen är säkrare än en mänsklig förare.

I några USA-stater är det redan tillåtet med självkörande bilar ute i trafiken, men än så länge måste en mänsklig förare sitta beredd att ingripa, med händerna nära ratten. Det ironiska är att de mänskliga förarna är sämre… Här visar man varför:

Fortsätt läsa ”Maskinen – den förbättrade människan?”

Ibland funderar jag kring ord och deras innebörd. När jag frågar mig vilka spontana associationer ordet “inföding” ger mig dyker en bild av Fantomens kortvuxne och fetlagde vän Guran upp –  bandarernas hövding och ursprungligen en ”fanatisk häxdoktor” – inklusive bastkjol och lampskärmshatt. Bilden måste vara från mammas Vecko-Revyn på femtiotalet… Pinsamt, tänker jag, men när jag  googlar ser det ungefär lika illa ut idag (åtminstone i min läsare).

“Gone native” verkar inte heller vara något positivt, fast det borde väl bara betyda att man anpassat sig till landet där man bor? Enligt Cambridge Dictionary: “If a person who is in a foreign country goes native, they begin to live and/or dress like the people who live there.” Och uttrycket betecknas som “disapproving or humorous”. Kolonialtänk?

För inföding/native betyder väl egentligen bara att man är född på den plats man är? Är det dåligt? Eller är motsatsen ännu värre? Jag minns historien om engelsmannen som flög utomlands, men (i sann imperialistisk anda(?) ) vägrade gå genom dörren märkt ”Foreigners”: “We are not foreigners, we’re British”.

Sen läser jag om Ola Larsmos bok “Swede Hollow”, eller ”Svenskadalen” som invånarna kallade den. Och jag hittar en film där tidigare Swede-Hollow-bor berättar.

Fortsätt läsa ”Infödingar och utbölingar – om ord och deras innebörd.”

Mitt intryck av nya “Fråga Lund” kan vara helt felaktigt, eftersom jag aldrig orkat se ett helt program. Jag tröttnar nämligen omedelbart när exempelvis en kille i sunkig klädsel spelar taskig basket – och får längre tid på sig än programmets experter, som är dem jag vill lyssna på.

Så jag är väl – som vanligt? – lite “eljest”. För jag inser ju att man lagt in sketcherna för att  tittarna INTE ska tröttna. Vi förväntas inte kunna hålla koncentrationen uppe utan täta klipp och  lustifika pauser. Själv blev jag irriterad redan när “Gubben i lådan” förpestade “Hylands hörna” anno 1962 – samma år som gamla “Fråga Lund” startade, utan både gubbe och sketcher.

Och då var det lådgubben störde ändå inte roligare än så här:

Fortsätt läsa ”Otacksamt(?) trött på det som ska få mig att inte tröttna”

I augusti 1993 var jag en av de hundratusentals åskådare som trängdes längs Riddarfjärden för att se flyguppvisning av JAS 39-Gripen i samband med det årets Vattenfestival. Så här såg det ut.
OBS: ungefär 2:20 in händer det nåt! Sen blir det nyheter. 

Vi måste ha stått i närheten av filmaren, men själv begrep jag inte på riktigt att nåt oplanerat hänt förrän den svarta röken bolmade upp från det kraschade planet. Det jag (trodde att jag) såg var ett uppträdande: piloten vinkade med vingarna, planet stegrade sig, sen syntes en häftig gnisteffekt och en färgglad ballong som steg uppåt. (Det sista var förstås när piloten sköt ut sig med fallskärm… )

Fortsätt läsa ”Om ögonvittnens (o)tillförlitlighet”