Vi på nätet

King Click rules (❓)

Jag läser mycket, bland annat bloggar av väldigt olika slag. De flesta skriver – liksom jag själv – om mycket varierande ämnen. En del inlägg är jag intresserad av, annat inte. I så fall återkommer jag en annan dag. Inlägg som intresserar mig kommenterar jag gärna och ibland kan de inspirera mig att skriva något. Alltså som ett samtal.

Men ibland stöter jag på tanken: “Eftersom det verkar vara många fler som vill läsa om det här skriver jag väl om det då.”

Det förstår inte jag. För mig är det härliga med en privat, helt okommersiell blogg att jag får skriva när jag vill om precis vad jag känner för just då – eller låta bli. Till skillnad från när jag jobbade är jag fri att nörda in mig på nåt som kanske är helt meningslös kunskap och inte intresserar någon annan än mig. Just for fun! 😜

Fortsätt läsa ”King Click rules (❓)”

Profilbild för Okändlenaikista10 kommentarer
Övrigt, Om Trump

Är Trump helt enkelt livrädd för att bli vald?

Ingen trodde väl från början att Trump skulle ha en chans att bli republikanernas presidentkandidat. Inte ens han själv, läste jag. Han ville bara röra om i grytan. Intressant tanke.

Att entusiasmen blev så stor visar väl hur sorgligt frustrerade många amerikaner är med “etablissemanget”. (Jag har i och för sig lite svårt att förstå hur en miljardär med en så priviligierad bakgrund INTE skulle tillhöra etablissemanget, men jag är ju inte amerikan. 😉 )

Fortsätt läsa ”Är Trump helt enkelt livrädd för att bli vald?”

Profilbild för Okändlenaikista9 kommentarer
Övrigt

I händelsernas centrum – eller❓

Jag har bott vid tunnelbana i stort sett hela mitt liv – och det vet man ju hur farligt DET är! Även om jag aldrig märkt nåt. Numera finns vi till och mera nära ett av ställena där bilar ideligen brinner och folk skjuter på varann. Sägs det. Fast vi märker inget. Utom gänget som sitter med pavorna på gräset vid centrum, men så gör man ju på chica Söder också, har jag sett på nyheterna. 

Och så hör vi förstås polishelikoptern ibland. Vi brukar vinka från balkongen och sen kollar vi nyheterna på nätet och kan hitta t ex det oförglömliga mopedrånet. (Favorit i repris):

För någon vecka sen var helikoptrarna ovanligt envisa. Även i Facebookgruppen för vår bostadsrättsförening diskuterades livligt vad som hänt, för det verkade vara flera helikoptrar som länge hovrade över den lilla ån i närheten. (“Hovra” heter det när helikoptern står stilla, det vet man när man bor här. 😉 ) En granne meddelade upphetsat: “Nu hör jag skott!”. Fast det gjorde ingen annan (inte ens vi) och inget mer meddelades om detta, inte i nyheterna dan efter heller.

Fortsätt läsa ”I händelsernas centrum – eller❓”

Profilbild för Okändlenaikista4 kommentarer
Hur funkar vi?

“Har jag blivit våldtagen?”

… lär ha varit den vanligaste frågan från ungdomarna i en undersökning.

“Stackars barn, vad har de då haft för sex?” undrade jag förskräckt. Det kanske ligger mer bakom än så.

Vetenskapsradion Forum handlade visserligen om att sjukvården på många håll helt saknar rutiner för att ta hand om våldtagna män – som ju möts med ännu större misstro än kvinnor, eftersom män “inte kan våldtas”. 😕

Men man beskriver även offrens reaktion, likadan för män och kvinnor. Och det här var nytt, åtminstone för mig. Jag skrev ju nyligen om den efterhängsna myten om att  våldtäkt oftast är = överfallsvåldtäkt. På samma sätt utgår man lätt ifrån att den som blir våldtagen skriker, slåss och gör motstånd, är chockad och gråter. Men läkaren på SöS akutmottagning för våldtagna säger att fysiska skador är ganska ovanliga – eftersom gärningsmannen inte behöver ta till våld:

Det vanligaste är att offret reagerar  med en frysreaktion (”tonic immobility”): passivitet, förlamning, kanske säger man inte ens nej. För man är helt överrumplad av att en person gör så mot en.

Särskilt om det är en närstående.

Fortsätt läsa ”“Har jag blivit våldtagen?””

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Övrigt

Utan dator försmäktar jag på denna ort 😢  

… eller hur det nu var Pippi Långstrump sa. (Snus hade jag förresten inte heller. )

Dramats första akt: Första dan på landet startar inte datorn. Svart skärm. Men när jag sätter i sladden går den igen = suck av lättnad. Resten av tiden där: Sladd ur = svart skärm! Sladd i = OK.

För en laptop känns det ju liite trist att inte vara flyttbar, men det funkar ju ändå.

Akt 2: Datorn börjar ladda ur. Sladden i, men ändå  l-å-n-g-s-a-m  urladdning. Enligt datorlogik(❓) går det lite upp och ner: en del dagar slutar det på 73%, andra på 95%. Det börjar hur som helst verka ohållbart.

Jag läser instruktionsboken i datorn (innan den hinner bli helt urladdad): “Man kan återställa till fabriksläge. OBS: All data går då förlorad!” Låter inte bra, jag kontaktar supporten per e-mail. “Vad göra?” Svar: “Har du prövat att återställa?” Okej då!

Fortsätt läsa ”Utan dator försmäktar jag på denna ort 😢  ”

Profilbild för Okändlenaikista10 kommentarer
Relationer

De onda 😈  och de goda 😇 . Eller?

Nu blev jag fundersam igen. Jag har ju förut brottats med att försöka förstå även aggressiva feminister. Men det går inte, resonemanget blir för enkelt. Mycket enklare än livet.

Ilska är jättebra när man behöver få kraft och mod att säga ifrån. Men den är inget tillstånd man vill fastna i. Då blir det destruktivt, och i längden självdestruktivt. Åtminstone enligt min erfarenhet.

Det är helt förståeligt att efter exempelvis en brutal våldtäkt känna att man skulle vilja slå ihjäl alla män. T o m den behärskade Hilary Clinton, som stannade kvar hos sin otrogne man, sa i en intervju: ”As his wife, I wanted to wring Bill’s neck!“  Men det känns inte bra när omvärlden applåderar en ung tjejs offentliga: ”Jag hatar män!”. För man riskerar att fastna i en återvändsgränd. Det blir för enkelt.

Hur gör man exempelvis för att övertyga sig själv om att motståndet mot Hilary Clinton uteslutande(?) kommer från kvinnohatande män? Utan att fördjupa mig i det amerikanska valet (den galne clownen skrämmer skiten ur mig!) ser jag på TV massor av skränande kvinnor som verkar hata Clinton, mest för att hon är “oärlig och korrupt”.

Fortsätt läsa ”De onda 😈  och de goda 😇 . Eller?”

Profilbild för OkändlenaikistaLämna en kommentar
Övrigt, Hur funkar vi?

De perfekta och jag 

Nu går tydligen drevet mot dr Phil (igen): för sexuella övergrepp, stulna terapimetoder och bedrägeri. Undrar om han inte hade dåligt ölsinne i ungdomen också. Till min förfäran märker jag att jag spontant och skadeglatt hejar på. Men – sån är väl inte jag? Hur tänkte/kände jag nu?

Fast det vet jag ju: Det är det där att aldrig ha eller göra fel som stöter bort mig. Superhjälten Dr Phil sitter med livets facit, omgiven av sin tillgivna, beundrande och begåvade familj. I programmet demonstreras grundligt hur idiotiskt de stackars deltagarna i showen beter sig. Ibland jämför ”doktorn” med hur han och hans familj interagerar – alltid lika fyllda av kärlek och respekt.

Och avslutar med: “Efter (reklam)pausen ska jag tala om hur ni ska göra.” När han gjort det går han ut handihand med sin stajlade lilla hustru, som beundrande ser upp mot honom.

Och taskiga jag tänker automatiskt:  Så bra kan ingen vara! VAD är det han döljer?

Fortsätt läsa ”De perfekta och jag ”

Profilbild för Okändlenaikista5 kommentarer
Övrigt

Sommardag på landet

Först sitter man på terrassen och väntar på gästerna. Maken har provisoriskt satt upp tältet på gräsmattan, och hängt upp gungan. Det är till och med hyfsat städat. Bortom syrenbuskar och äng skymtar sjön med den lilla badplatsen. 

Sen får man förmånen att uppleva barnbarnets första möte med en badstrand. Från: ”Vill du också bada?” Svar: ”NÄ!” –  via ett tveksamt ta av skorna och “blöta fötterna” – hela vägen till det kiknande skrikskrattet när det är precis lagom läskigt-fast-mest-härligt. Endast iklädd solhatt (barnet, inte vi). Till och med en liten kallsup när plaskandet blev för våldsamt var helt OK. Och sandstranden är liten men fin: ”Vilken stor sandlåda!” sa barnet.

Fortsätt läsa ”Sommardag på landet”

Profilbild för Okändlenaikista6 kommentarer
Övrigt

Sofistikerade badrum och jag: pärlor för svin

Inför omkaklingen av vårt rasande badrum  roar jag mig med att bläddra i glassiga “Stora badrumsboken”. Inte för att vi har några glassiga planer, utan för att jag tycker sånt är kul.

Kanske beror det på att jag är uppvuxen under enkla förhållanden, men mina associationer börjar alltid skena när jag kollar in estetiska inredningar. Att jag dessutom alltid funderar kring om det verkligen är praktiskt och lättstädat hänger möjligen ihop med att jag är både opraktisk och lat.

Om ni undrar: Det man ser på bilden är alltså INTE (som jag trodde) det där hörnet i källarn som man får hålla till godo med medan badrummet renoveras, utan ett duschutrymme med ”slimmad elegans”, “med väggar av grovt putsliknande material och ett trägolv som känns mjukt och organiskt under fötterna.”

Fortsätt läsa ”Sofistikerade badrum och jag: pärlor för svin”

Profilbild för Okändlenaikista6 kommentarer
Övrigt

På spaning efter Pokémon-spanare

I tidningen läste vi att polisen fått rycka ut efter att boende i Stenungsund hade fått nog av högljudda Pokémon-spanare som samlats vid Kulturhusparken klockan 4 på natten. 

När vi (dagtid) åkte dit och handlade började vi se oss omkring – med helt nya ögon. 🙂 Säkra kan vi ju inte vara, men människor promenerade, ensamma eller i par, som i trance åt samma håll och med blicken spänt fäst vid sina små skärmar. En hel familj, i mycket olika åldrar, alla tittande på varsin skärm, trängdes runt en bänk.

Vad är detta? Jag läste på.

Fakta: Pokémon Go föddes 6 juli och kom till Sverige tio dagaar senare.

Spelet går ut på att fånga så många varelser som möjligt – men i den riktiga världen. Telefonens GPS känner av var och hur nära en pokémon man är. Figuren syns i mobilkameran och när det är dags att fånga den kastar man bara pokébollen som visas på skärmen. Man kan även träna sina pokémon och tävla mot andra.

Spelarna är alltså utomhus. Men ändå inte. Intressant.

Fortsätt läsa ”På spaning efter Pokémon-spanare”

Profilbild för Okändlenaikista4 kommentarer