Nu har jag försvunnit in i Tolkiens värld. Igen. En bloggare nämnde “The Lord of the Rings” och jag insåg att det var länge sen jag sist läste den. Den här boken är som saltlakrits: Antingen älskar man den eller så tycker man som min f d kollega, som fått den rekommenderad av vänner: “Jag läste lite, tänkte: Vad ÄR detta för skit?”

Själv älskar jag den. Jag har ofta undrat varför. Jag fascinerades omedelbart av den värld Tolkien  byggde upp – komplett med historia, gudasagor, geografi, språk och litteratur. Men den ska vara på Tolkiens engelska – och av honom skapade språk.

För dem som inte känner till sagan: Här är förhistorien.

Härskarringens inskription, på Mordors svarta språk, men skrivet med älvskrift:

One Ring to rule them all, One Ring to find them,
One Ring to bring them all, and in the darkness bind them.

In the Land of Mordor where the Shadows lie.

Fortsätt läsa ””The Lord of the Rings” och jag”

Såg ett roligt klipp som just nu sprider ryktet om hur klantiga vi är i Kista, åtminstone de av oss som är rånare: Inbrott på blanka förmiddan. Roligast är när de ska fly med tjuvgodset: Först kommer den ena inte upp på moppen för att brallorna är så (moderiktigt?) nerhasade, sen hänger kassen med stöldgodset öppen så att stöldgodset börjar trilla ut. Näst roligast är kunder och väktare som strövar runt, stannar och tittar till – och går vidare. ”I Kista är vi vana.”, liksom. 😉 Fast man HAR ringt polisen, och rånaren HAR faktiskt pistol – även om den verkar ha hakat upp sig när han försöker skjuta skrämskott.

Sammanfattningsvis: Inte deras dag.

Och varför i all världen ville de baxa in moppen i affären?

Den filmande unge mannen hade tänkt säga till att man inte får åka moped i gallerian, men ändrade sig när han såg pistolen. “Då tänkte jag att det kanske inte var så jävla bra att säga till dem om moppen.” Smart tänkt, han är nog inte från Kista. Eftersom pistolen inte funkade fortsatte han istället att filma i väntan på  polisen.

Delar av rångodset hittades sen längs flyktvägen och kort efter händelsen läser jag att två män greps ”i samband med en fordonskontroll vid McDonalds i Akalla”. Var det fel på moppen också?

Det påminner mig om när vi såg några inbrottstjuvar i arbete för många år sen. “Våra” rånare var smartare på så sätt att de passade på när affärerna var stängda och det inte var mycket folk i närheten. Men annars finns vissa likheter.

Fortsätt läsa ”Det är inte så lätt att vara inbrottstjuv alla gånger 😕”

Låter det lite krampaktigt, som en missuppfattning av positivt tänkande? Kanske.

Men jag minns en kompis som hade problem med badrummet i sin nyinköpta lägenhet. Rättare sagt, problemet var att det inte fanns några problem: Badrummet var nyrenoverat och fräscht. Men JÄTTEskärt – laxrosa, som man kallade tanternas underkläder när jag var barn. Och det var inte hennes färg. Hon blev ganska lättad när de fick en läcka, så att det verkligen MÅSTE åtgärdas.

Såna är vi också: Om det egentligen inte behövs har vi svårt att motivera en investering. Man kan kalla det för nåt ädelt (miljömedvetenhet eller så), men vår naturliga snålsamhet spelar helt klart in. 😉

Detta har hänt sen sist: “Felanmälan” har varit här och tittat. “Fuktighetsmätaren” har varit här och mätt. Hans apparat blinkade rött i taket, men inte i väggarna(!). Då ville han kolla med grannen ovanför, men de  var inte hemma… Min fantasi drar igång: Har de rest bort med kranen på?

Väggkaklet fortsätter att långsamt lossna på allt flera ställen, imorse blängde jag misstänksamt mot taket ovanför duschen. Fortsättning följer, och spänningen stiger! Dags för spänningsmusik:

Fortsätt läsa ”Det kan ha sina fördelar att kaklet ramlar ner från badrumsväggarna. 😀 👍”

Anno 1950 gick jag i klass 1 i “gamla röda skolan” – en stor röd träkåk med vita knutar som skulle ha rivits långt innan jag började skolan. Det som jag länge drömde mardrömmar om var toaletterna, som låg i ett separat hus á la utedass och inte hade några dörrar på båsen. Att sitta där inför öppen ridå tror jag gjorde att min mage blivit bråkigare än den behövt. 😦

Nu känns det som om jag riskerar att hamna där igen. Ja, jag hoppas förstås att det “bara” är kaklet som är på väg ner. För annars riskerar grannen att få oväntat besök… Fast hos oss är det inte golvet utan väggen i badrummet som verkar på väg att ge efter. Hittar en video som visar hur det kan gå. 

Det känns inte riktigt bra att föreställa sig att sitta där på toa i rök och damm, omgiven av nerrasad vägg, se in i grannens förvånade ansikte och – ja, vad gör man? Hälsar vänligt? Vad säger etiketten i ett sånt läge?  Vi känner inte varann närmare. Hittills.

Fortsätt läsa ”Vardagsdramatik: Väggen rasar i badrummet! 😱”