Ute o cyklar – eller?

Jag är fotgängare – “and proud of it!” Det har jag varit sen jag lärde mig gå. Det som förbryllar mig är att det ibland verkar som om jag tillhör en udda minoritet. Som liksom borde – ja, på något sätt avskräckas? Eller utrotas?

Alltså: Dags för lite gnäll och gnöl, det var länge sen sist.  😈

I förorten där jag bor ligger bostäderna på ena sidan av T-banan och arbetsplatserna på den andra. I rusningstrafik kryllar det alltså av fotgängare på väg till och från jobbet. De kommer från T-banan, någon av de många busshållplatserna eller från bostadsområdet.

Fortsätt läsa ”Ute o cyklar – eller?”

Vad skönt att jag lyckats bli så ohyggligt gammal!

Nu kan jag sitta bakåtlutad och bara kolla och tycka, behöver inte anpassa mig på minsta sätt. 🙂

Jag roar mig med att ta bort ljudet vid det jag tycker är trööökiga programinslag på TV – matlagning, samtal med prettovarning, etc. Då blev det ännu tydligare: Vi har ockuperats av wannabe barnprogramledare. (Och då pratar jag inte ens om alla lekprogram jag kryssar förbi…). Vuxna människor med viftande armar, spretande fingrar och oerhört rörliga ögonbryn  lägger huvet på sned, fnittrar och flirtar. Tänderna riskerar att bli uttorkade av alla bländande leenden.

Jag sitter och funderar på om de över huvud taget skulle kunna prata utifall att man höll fast armarna? Det verkar vara nån sorts samvariation där. (Fanns det inte en gång i världen gådockor som vred på huvudet samtidigt med benen?) En del ser ut som animerade Robert i Boxer-reklamen. Kanske några program/kanaler har inbyggt antirynkfilter på sina kameror. Mig gör det alltid lite nervös när ansikten inte  veckar sig på det sätt jag är van vid. (Särskilt när de rör sig så MYCKET! 😉

Fortsätt läsa ”Vad skönt att jag lyckats bli så ohyggligt gammal!”

Vill tugga och (s)välja själv!

Varning: Idag är jag onyanserad  och ilsk  över småsaker. Så att jag ska kunna må bättre igen sen. 🙂

Minns ni “gemgubben”, Windows onda och –  åtminstone av mig – djupt avskydda Office Assistent-ikon, som flinande la sig i vad man gjorde, putslustigt skuttande runt?!? “It looks like you’re writing a letter. Would you like help?” kunde han fråga, helt oombedd. Och så viftade han skälmskt med sin läbbiga lilla gemhand, ibland BLINKADE han t o m. RYYS!

Jag har tillbringat MÅNGA timmar åt att med stigande blodtryck leta reda på honom där han gömt sig djupt inne i uppgraderingen – och njutningsfullt SLAKTA honom! Småningom försvann han.

Men nu är jag hemsökt: Han har ÅTERUPPSTÅTT. EEEHH!!  

Fortsätt läsa ”Vill tugga och (s)välja själv!”

Se upp: Här kommer pratpolisen! Eller: Inte kan de läsa heller!

När man pratar fritt kan det ju märkas att man (i bästa fall… 😉 ) tänker och formulerar medan man pratar, inte innan. Själv har jag mycket större ordförråd skriftligt än muntligt. Och kan ibland märka att jag till och med pratar utan att tänka förrän efteråt…

Men att läsa upp en färdig text – hur svårt kan det vara? Särskilt när man har det som yrke.

På radio och TV verkar man använda mycken kreativitet för att hitta alla möjliga sätt att betona texten. Utom det naturliga. Det som samma personer faktiskt använder när de pratar med någon.

Fortsätt läsa ”Se upp: Här kommer pratpolisen! Eller: Inte kan de läsa heller!”

Språkpolisen igen: Inte fel – men…

… onödigheter och textföroreningar som IRRITERAR mig. Det främsta hatobjektet just nu: ”SKA”! Men det finns flera…  😈

Börjar med att kolla vad ”ska” egentligen betyder, men hittar inget på nätet. Ordet är nog för enkelt – och söker man på initiativformen ”skola” hamnar man i plugget… Men jag har gamla pappersordböcker och där står att det betyder – i tur och ordning. Fortsätt läsa ”Språkpolisen igen: Inte fel – men…”

Obegripligt svårt detta med kommunikation/information

Snabbt och lätt! Så tänkte vi: Vi hämtar hem mat från närbelägen ”food court” i vår fina galleria. Ännu snabbare går det förstås om man kollar menyn, så att man kan bestämma i förväg vad man vill ha. Tänkte vi. Och menyerna finns förstås på nätet. 🙂 Tänkte vi. Man tänker så mycket dumt.

Det gick så där. Fast snabbt och lätt skulle jag inte kalla det. 

  • Börjar med att leta menyer på nätet.

Vårt fina centrum har en egen hemsida. Där hittar jag – med viss möda – namnen på restaurangerna. Inget mer.

Några få av restaurangerna säger sig dock ha länk till egen hemsida. Va bra! tänker jag.

  • Och klickar.

Fortsätt läsa ”Obegripligt svårt detta med kommunikation/information”

Se upp: Här kommer språkpolisen! :)

Livet medför diverse privilegier. På dotterns bröllopsmiddag sa min nyblivna med-svärmor: ”Nu är vi svärmödrar och får börja vara elaka” 🙂

Och när man blivit gammal, då får man vara gnällig. Så nu jävlar !

Nu när det är fritt fram för vem som helst att ”publicera sig” på nätet (ex vis jag själv…) och tidningarna har avskaffat korrekturläsarna kan man hitta många tveksamheter, speciellt på nätet. Fortsätt läsa ”Se upp: Här kommer språkpolisen! :)”

Det här med rubriker, det är inte lätt…

För väldigt många år sen frågade en tant om min ”Feminina” var bra, eftersom hon var så besviken över att innehållet i Sv Damtidning inte stämde med löpsedelns löften…

Hon skulle ha varit ännu lessnare idag. Jag roade mig med att samla några exempel på rubriker som inte har mycket täckning i texten.

Expressens förstasidesrubrik:

Kan tvingas spela utan underkläder

Ilska efter nya kravet: ”Skulle vara ganska äckligt”

(Och det kan man ju hålla med om… )

Fortsätt läsa ”Det här med rubriker, det är inte lätt…”

Om missbrukade ord

Har man sett ångest och depression på nära håll använder man INTE de orden när man menar bakfull, nervös eller lite lessen. Detsamma gäller det ymnigt flödande ordet ”kränkt”.

Just när jag sitter här och irriterar mig hittar jag en annan som reagerat, Åsa Beckman i DN: Ordet kränkt fortsätter sitt slappa segertåg. Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Så här skriver hon sammanfattningsvis: När Diana Nyman från Romska rådet nekades äta frukost i Sheratons frukostmatsal samma morgon som hon bjudits in till regeringen för att tala om diskrimineringen av romer kände hon sig kränkt.

Fortsätt läsa ”Om missbrukade ord”