När man pratar fritt kan det ju märkas att man (i bästa fall… 😉 ) tänker och formulerar medan man pratar, inte innan. Själv har jag mycket större ordförråd skriftligt än muntligt. Och kan ibland märka att jag till och med pratar utan att tänka förrän efteråt…

Men att läsa upp en färdig text – hur svårt kan det vara? Särskilt när man har det som yrke.

På radio och TV verkar man använda mycken kreativitet för att hitta alla möjliga sätt att betona texten. Utom det naturliga. Det som samma personer faktiskt använder när de pratar med någon.

Fortsätt läsa ”Se upp: Här kommer pratpolisen! Eller: Inte kan de läsa heller!”

… onödigheter och textföroreningar som IRRITERAR mig. Det främsta hatobjektet just nu: ”SKA”! Men det finns flera…  😈

Börjar med att kolla vad ”ska” egentligen betyder, men hittar inget på nätet. Ordet är nog för enkelt – och söker man på initiativformen ”skola” hamnar man i plugget… Men jag har gamla pappersordböcker och där står att det betyder – i tur och ordning. Fortsätt läsa ”Språkpolisen igen: Inte fel – men…”

Livet medför diverse privilegier. På dotterns bröllopsmiddag sa min nyblivna med-svärmor: ”Nu är vi svärmödrar och får börja vara elaka” 🙂

Och när man blivit gammal, då får man vara gnällig. Så nu jävlar !

Nu när det är fritt fram för vem som helst att ”publicera sig” på nätet (ex vis jag själv…) och tidningarna har avskaffat korrekturläsarna kan man hitta många tveksamheter, speciellt på nätet. Fortsätt läsa ”Se upp: Här kommer språkpolisen! :)”

Från banken vill jag ha kompetens, inte nån sorts låtsas-kompisskap. Så nu byter vi bank. Blev tvärtrötta! Förr sjöng  man ”Va i helvete har dom för sig i banken efter tre?”

Nu undrar vi vad de har för sig FÖRE tre. Också. Kunder släpper man inte in i alla fall.
Fortsätt läsa ”Jag vill jävlar inte vara social! Inte med min bank i alla fall!”

Har man sett ångest och depression på nära håll använder man INTE de orden när man menar bakfull, nervös eller lite lessen. Detsamma gäller det ymnigt flödande ordet ”kränkt”.

Just när jag sitter här och irriterar mig hittar jag en annan som reagerat, Åsa Beckman i DN: Ordet kränkt fortsätter sitt slappa segertåg. Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Så här skriver hon sammanfattningsvis: När Diana Nyman från Romska rådet nekades äta frukost i Sheratons frukostmatsal samma morgon som hon bjudits in till regeringen för att tala om diskrimineringen av romer kände hon sig kränkt.

Fortsätt läsa ”Om missbrukade ord”

När jag hört eller läst om aktuell forskning upptäcker jag att mina frågor ofta blivit fler istället för färre. Förstår i och för sig problemet.

Jag jobbade ju på ett forskningsinstituts marknadsavdelning i många år och är gift med en journalist som skrev om teknik utan att vara tekniker. Många steg blir det när forskningsresultat ska presenteras.  Fortsätt läsa ”Knepigheten med att presentera forskning”