För ett tag sen förvarnades vi friska ”yngre äldre” (dvs mellan 70 och 80) om att vi eventuellt skulle få lättnader i våra riktlinjer, eftersom vi svenskar i allmänhet är så friska.

Så blev det inte. Bland tidningsrubrikerna om detta:

”En knytnäve i magen!”, ”Vilket dråpslag! 1,6 miljoner alltmer bortglömda och undanskuffade äldre som precis har fått dörren till resten av samhället igenslagen rakt i ansiktet.” 

Jag känner INTE igen mig, men undrar förstås:

Varför blev det ingen lättnad? Tegnell svarade att man hade hoppats kunna höja åldersgränsen, men en djupanalys av all svensk data bekräftade att åldern ÄR den absolut största riskfaktorn – inte allmän hälsa eller andra sjukdomar, som vid exempelvis influensa. Och: ”Risken ökar successivt från 50-årsåldern och uppåt, och redan vid 70–75 börjar den gå brantare uppåt för att vika av ordentligt i 80-årsåldern.” Alltså behöll man gränsen 70.

Fortsätt läsa ”Corona-tider: Lägesrapport från en yngre äldre”

Efter att vi på vår promenad hade kollat in våra möjligen flirtande gräsandsgrannar blev jag nyfiken. Och på nätet hittar jag fina bilder på ett gräsandspar och en beskrivning av hur de parar sig:

Änderna bildar par på hösten, men maken är bara en stillsam kavaljer under vintern. Först på våren börjar det hända saker. Detta par nickade och neg åt varandra några gånger, sedan inbjöd honan hannen att stiga upp. Han nöp tag i hennes nackfjädrar – kärleksnyp eller bara ett sätt att hålla sej kvar?

Sen verkar det ju vara många fjädrar emellan, men till skillnad från de flesta andra fåglar har hanen en penis, som kan bli upp till 40 cm(!) lång i utfällt läge och dessutom är korkskruvsformad! Andhonans vagina är också spiralformad, men åt andra hållet. I Illustrerad vetenskap hittar jag till och med en video på en andpenis som skjuts ut med expressfart för att deponera sperman så långt in i honan som möjligt.

Efter parningen simmar hannen några ”segervarv” runt honan som badar och tvättar av sig. Det låter ju riktigt romantiskt. Men det står också att den spiralformade har utvecklats i en ”kamp med artens honor, som har åtskilliga motdrag att ta till mot oönskad parning”.

Vaddå ”oönskad parning? undrar jag – och hittar en riktigt brutal and-våldtäkt med många upprörda kommentarer.

Fortsätt läsa ”NYFIKEN PÅ: Änders sexliv (Avd onyttigt vetande)”

Vi isolerade har lyssnat på den stämningsfulla balladen från 1960 om Märta Melin och Ture Tyrén, de två älskande som var avskurna från varandra – dock inte av ett virus, utan av en sjö. Brita Borg och Martin Ljung sjunger:

De träffas så sällan fast nästgårds de bo,
ty ingen utav dem kan ro:
– MÄRTA
– TURE
Ropar de tvärs över sjön.

När de slutligen inte står ut längre, utan simmar mot varann går det INTE bra:

Du Märta, jag sjunker.
– Sjunger du?
– Nej, jag sjunker, sa jag.
– Jasså ja, det var ju synd.
– Ja, det var det.
Oh, vad vi älskar varann!

Här är hela texten. 

Fortsätt läsa ”En riskgruppares coronavardag”

Som 70/80plussare i dessa tider har vi en väldig tur: Vi är inte bara två som kan hålla varann sällskap, utan vi trivs ihop och kan roa oss själva på olika sätt. Vi lever ett om möjligt ännu lugnare liv än vanligt. De flesta dagar tar vi som vanligt en rask promenad, men vi träffar ingen annan, inte ens närboende barn och barnbarn, och vi åker inte till landet. Vi har avbokat o-akuta läkar- och tandläkartider, och jag håller på att utveckla en intressant Corona-frisyr (och hoppas att frissan finns kvar när jag nån gång får gå dit igen.).

Och så går vi INTE och handlar. (Särskilt inte sen makens omtänksamma barn sa till på skarpen.) Medicin hade vi redan beställt hem på utmärkta Apotea (med något längre leveranstid än normalt), och småningom blev det dags att näthandla mat, som vi bara gjort någon enstaka gång tidigare. Vi var kanske lite sent ute, för det var nio dagars leveranstid. Det funkade, även om vi fick ransonera kaffet lite. Som tur var hittade vi lite antikt nöd-te i ett skåp. Däremot blev det av nån anledning väldigt mycket morötter denna gång.

Fortsätt läsa ”Leveransdag i Corona-tider ”

ag är 40-talist och tillhör i Coronatider alltså riskgruppen ”70plus”. Och inser utan problem att jag statistiskt sett har en del gemensamt med andra lika gamla kroppar. (Även om jag på intet sätt  känner igen mig på bilderna på kvinnor i min ålder och yngre, som jag hittade i Svenska Journalen från 1927.)

Trots att jag inte har några allvarliga ”bakomliggande sjukdomar”, bara småkrämpor, har jag ju märkt att jag numera är otymplig om jag måste ta mig upp från sittande ställning på golvet, och det tar längre tid för mig än barnbarnen att komma igen efter förkylningar. Men vad ska jag ner på golvet att göra? Och jag får ju min pension även om jag tar det lugnt ett tag när jag varit sjuk.

För jag inser att kroppen förändras med tiden – liksom allt levande. Egentligen är vi inte ens gjorda för att leva så här länge, det är därför många av oss har fått reservdelar av olika slag.

Fortsätt läsa ”Skulle det på nåt sätt vara skämmigt att vara gammal?? 🤔”