Favorit i repris – aktuellare än nånsin?

Var blev ni av ljuva drömmar 
… om en om en rimligare jord? 

Monica Zetterlund sjunger, svensk text: Tage Danielsson & Hans Alfredson, 1976


Vi som satts att leva i besvikelsens epok
– ja, vad gör vi nu? Vad ska vi tala på för språk?
Ett sätt är att, även om det blåser lite kallt,
tro på det vi trodde på – trots allt!

Mera tröst nedan.

Fortsätt läsa ”Favorit i repris – aktuellare än nånsin?”

Vi bor på landet…

… åtminstone medan vårt badrum hemma förhoppningsvis blir bättre än nytt. Och jag är så glad att jag är en bekväm stadsfröken som INTE vill bo charmigt primitivt – ens på landet. För här har vi nu toa, dusch, tvättmaskin, diskmaskin. Och vatten – både varmt och kallt. Vilken lycka! 

Jag har i och för sig uppskattat moderna badrum ända sen jag tillbringade de första åren efter att ha flyttat “hemifrån” (lustigt uttryck) inneboende i en liten stuga(!) i Stockholm! Förutom möss och tvestjärtar fanns där ett rum, kök och förstuga. I köket fanns gasspis och gasvärme, på toan fanns toalett och tvättställ, men ingenstans fanns något  varmvatten. (Visst låter det som artonhundratal?)

Fortsätt läsa ”Vi bor på landet…”

Spaning: De försvunna assistanstimmarna

Jag läser upprörande berättelser om följderna av indragna assistanstimmar och försöker utan framgång förstå vad som händer. Vem som helst av oss kan ju få ett barn med särskilda behov, eller drabbas av olycka eller sjukdom som gör oss eller närstående beroende av hjälp.

Därför måste alla vi medborgare, väljare, skattebetalare kunna förstå och känna trygghet i hur systemet fungerar. Annars pajar det.

Nu läser jag om en tvååring med en utvecklingsnivå lägre än ett nyfött barns. Han kan varken styra sin kropp, hålla uppe huvudet, prata, skratta eller kommunicera. ”Vi har aldrig fått kontakt med honom och vi är tveksamma till att han känner igen oss”, säger mamman. Han måste sondmatas, har en kraftig synnedsättning och en inte behandlingsbar epilepsi, med upp till 40 livshotande anfall per dygn. En del anfall är våldsamma, andra nästan omärkliga, han slutar bara att andas. Han måste alltså ha ständig tillsyn.

Fortsätt läsa ”Spaning: De försvunna assistanstimmarna”

Demokratin och dumheten – eller vad man nu ska kalla det

confused-lion-159448_640-1Jag orkar inte följa presidentvalskampanjen längre – blir bara förvirrat vettskrämd utan att i alla fall kunna göra nåt. Till och med den amerikanska satirtidningen The Onion, som skämtat om presidentvalrörelser sedan 1988, verkar misströsta: ”Det är svårt att skruva upp volymen när högtalaren redan exploderat och allas öron redan blöder”, säger en medarbetare.

Men jag fortsätter att intressera mig för hur det har kunnat bli så här. Funkar inte demokratin? Hur ska vi då göra?

Så jag läser en artikel: “Okunnighetens dilemma – demokratins problem”.

Frida Stranne har bevakat presidentval på plats sen 2004. Personer med  mångårig erfarenhet från presidentadministrationer och arbete i kongressen, framhåller att amerikaner generellt är obildade och saknar kunskaper om politiska sakfrågor. Därför röstar många baserat på känslor och är lätta att övertyga av en skicklig kampanj.

”Men det mest anmärkningsvärda är att jag upprepat fått påtalat för mig att etablissemanget i DC gärna ser att den här okunnigheten bland breda delar av befolkningen fortsätter, implicit att det bara skulle ställa till det om befolkningen blev mer insatta.

Fortsätt läsa ”Demokratin och dumheten – eller vad man nu ska kalla det”

Tänk om jag blir avslöjad! 😨

Mamma berättade en gång om sin rädsla att bli avslöjad “som en bluff”. Hon var en ovanligt ärlig person och hon hade inget exempel på när hon skulle ha bluffat, ändå bar hon på den här vaga rädslan. Jag kunde känna igen den, även jag utan att komma på något exempel, och de jag har pratat med gör det också.

Idag måste risken att verkligen bli avslöjad vara betydligt större eftersom möjligheterna att bluffa ökat, och verkar bli alltmera allmänt accepterade. Tänk bara på alla dessa tillfixade bilder. “Photoshoppa” har blivit ett begrepp som även börjar användas i andra sammanhang: snart ska det komma en app, som gör att man  kan ”photoshoppa” ljud.

Fortsätt läsa ”Tänk om jag blir avslöjad! 😨”

Maskinen – den förbättrade människan?

I ett morgonprogram hörde jag att alla nya Teslabilar från och med nu ska levereras färdiga för att vara helt självkörande. Medan bilen används som vanligt ska mjukvaran “i skuggläge” låtsas köra och ta alla beslut, utan att det påverkar den fysiska verkligheten. Insamlade data ska sen användas för att bevisa för alla rättsliga instanser att bilen är säkrare än en mänsklig förare.

I några USA-stater är det redan tillåtet med självkörande bilar ute i trafiken, men än så länge måste en mänsklig förare sitta beredd att ingripa, med händerna nära ratten. Det ironiska är att de mänskliga förarna är sämre… Här visar man varför:

Fortsätt läsa ”Maskinen – den förbättrade människan?”

Om människans okuvliga kreativitet

badror-img_15071
Vi har i alla fall tvättmaskin…

Snart, snart drar återuppbyggnaden av vårt badrum igång här. YESS! 

Under tiden kollar vi hur vi ska ha det, bland annat på Hemnet. Där har jag ju fått tips tidigare. Det finns bara två varianter av treor i området där vi bor, och efter trettio år har det hänt en del i de olika bostadsrätterna, kan jag säga. Jag gillar Hemnet.

När vi flyttade hit valde vi mellan en “vanlig” trea och en terrasslägenhet, som förutom terrass hade separat matplats invid köket – precis som jag vill ha det. Tyvärr hade den även en loftgång likadan som den som redan orsakat ett inbrott hos mig – och jag ville varken ha loftgång eller inbrott.

Lösningen fanns på Hemnet! 🙂 Där hade någon rivit förrådet mitt i den vanliga trean och fått en rymlig matplats i anslutning till det rymliga köket. Sen verkade man ha fått mängdrabatt på någon form av fejktegel (tapet?), som täckte alla ytor på ett sätt som mäklaren kallade  “fantasifullt”.  Och det var det onekligen.

Fortsätt läsa ”Om människans okuvliga kreativitet”

Infödingar och utbölingar – om ord och deras innebörd.

Ibland funderar jag kring ord och deras innebörd. När jag frågar mig vilka spontana associationer ordet “inföding” ger mig dyker en bild av Fantomens kortvuxne och fetlagde vän Guran upp –  bandarernas hövding och ursprungligen en ”fanatisk häxdoktor” – inklusive bastkjol och lampskärmshatt. Bilden måste vara från mammas Vecko-Revyn på femtiotalet… Pinsamt, tänker jag, men när jag  googlar ser det ungefär lika illa ut idag (åtminstone i min läsare).

Gone native” verkar inte heller vara något positivt, fast det borde väl bara betyda att man anpassat sig till landet där man bor? Enligt Cambridge Dictionary: “If a person who is in a foreign country goes native, they begin to live and/or dress like the people who live there.” Och uttrycket betecknas som “disapproving or humorous”. Kolonialtänk?

För inföding/native betyder väl egentligen bara att man är född på den plats man är? Är det dåligt? Eller är motsatsen ännu värre? Jag minns historien om engelsmannen som flög utomlands, men (i sann imperialistisk anda(?) ) vägrade gå genom dörren märkt ”Foreigners”: “We are not foreigners, we’re British”.

Sen läser jag om Ola Larsmos bok “Swede Hollow”, eller ”Svenskadalen” som invånarna kallade den. Och jag hittar en film där tidigare Swede-Hollow-bor berättar.

Fortsätt läsa ”Infödingar och utbölingar – om ord och deras innebörd.”

Otacksamt(?) trött på det som ska få mig att inte tröttna

Mitt intryck av nya “Fråga Lund” kan vara helt felaktigt, eftersom jag aldrig orkat se ett helt program. Jag tröttnar nämligen omedelbart när exempelvis en kille i sunkig klädsel spelar taskig basket – och får längre tid på sig än programmets experter, som är dem jag vill lyssna på.

Så jag är väl – som vanligt? – lite “eljest”. För jag inser ju att man lagt in sketcherna för att  tittarna INTE ska tröttna. Vi förväntas inte kunna hålla koncentrationen uppe utan täta klipp och  lustifika pauser. Själv blev jag irriterad redan när “Gubben i lådan” förpestade “Hylands hörna” anno 1962 – samma år som gamla “Fråga Lund” startade, utan både gubbe och sketcher.

Och då var det lådgubben störde ändå inte roligare än så här:

Fortsätt läsa ”Otacksamt(?) trött på det som ska få mig att inte tröttna”

Om ögonvittnens (o)tillförlitlighet

I augusti 1993 var jag en av de hundratusentals åskådare som trängdes längs Riddarfjärden för att se flyguppvisning av JAS 39-Gripen i samband med det årets Vattenfestival. Så här såg det ut.
OBS: ungefär 2:20 in händer det nåt! Sen blir det nyheter. 

Vi måste ha stått i närheten av filmaren, men själv begrep jag inte på riktigt att nåt oplanerat hänt förrän den svarta röken bolmade upp från det kraschade planet. Det jag (trodde att jag) såg var ett uppträdande: piloten vinkade med vingarna, planet stegrade sig, sen syntes en häftig gnisteffekt och en färgglad ballong som steg uppåt. (Det sista var förstås när piloten sköt ut sig med fallskärm… )

Fortsätt läsa ”Om ögonvittnens (o)tillförlitlighet”