Ska inte barn ha kön? Nuförtiden?

IRL är jag ibland en argsint jävel. Eller blir åtminstone lätt otålig och irriterad, så att jag fräser till. Inser att jag INTE ska vara med i debatter – antingen totalt ointresserad eller gapigt jätteupprörd om nån inte “fattar”…

Men när jag sitter och läser, skriver och funderar är jag tvärtom. Det är nog därför jag mår så bra av det. Att läsa om andras liv, tankar och känslor, jämföra med mina, sortera och ha det välstädat inne i mig. (Om än inte nödvändigtvis runtikring… 😉  )

Jag försöker gärna lära mig av dem som i olika avseenden vet mera, är mera medvetna, tänker annorlunda än jag. Under förutsättning att det inte handlar om ett aggressivt krigande, för då stängs jag automatiskt av och går nån annanstans. (Det gör jag när tänkeriet blir för olikt mitt också, är ju inte mer än människa…)

Fortsätt läsa ”Ska inte barn ha kön? Nuförtiden?”

Skratt-Power! :) Mäktigt – men inte farligt.

Jag skrattar ofta. Det har hänt att ett barnbarn strängt påpekat: “Det där är INTE roligt!” Och jag har fått inse att jag skrattat lite “i hastigt mod” den gången – och backa.

Men bara tillfälligtvis.

För jag tror mycket på skrattets makt. Att det finns en orsak till att människan är det enda djur som skrattar. När djur visar tänderna är det för att visa att de är farliga. När vi människor skrattar tillsammans – med blottade tänder! – sänker vi garden, visar alltså att det INTE är farligt.

Så jag skrattar inte bara för att jag faktiskt har turen att vara gladlynt av naturen (för så är det!), utan också för att jag märker att jag mår bra av det. Både av själva skrattet (även kallat “inre massage”) och av att kunna se det dråpliga i tillvaron.

Allt under förutsättning att vi skrattar MED varann och att skrattet är äkta – låtsasskratt gör mig bara nervös. 😕

Fortsätt läsa ”Skratt-Power! 🙂 Mäktigt – men inte farligt.”

Min nya kärlek: Kung Fury

Vi har tillbringat morronen med att titta på ”Kung Fury”(!) (Inte så illa som det låter, den är bara halvtimmeslång. Men ändå!)

OK, jag kan ju bli lite galen i galna grejer – men nu lyckades jag även frälsa maken. 🙂 Möjligen spelade filmens härliga 80-talsdatorer in. Men framför allt var det humorn vi älskade. Filmen driver (kärleksfullt och smart) med 80-talets filmklichéer. Nedan trailern som drog in pengarna.

För den som (till skillnad från mig) brukar se actionfilmer måste det bli svårt framöver. Som när man lyssnat på ett  riktigt bra avsnitt av Gomorron Sveriges Public Service. Och så kommer de riktiga nyheterna, men man fortsätter att skratta en stund av bara farten…

Men den häftigaste storyn är den om hur filmen blev till. En riktig Internet-saga. 

Fortsätt läsa ”Min nya kärlek: Kung Fury”

Med raggisar i sandalerna

Filosofiska hörnet – om att leva enkelt

En gång för mycket länge sen beskrev en arbetskamrat hur hon förenklat sitt liv. Det gällde bland annat fotbeklädnaden. Vintertid hade hon och hennes kille  storstövlar. Till sommaren köpte de likadana kraftiga sandaler med traktorsula. När de väl gått in dem höll de länge, och när de var utslitna köpte de nya likadana. (Eller de kanske lagt upp ett lager, det minns jag inte.)

Jag frågade: Men vår och höst då? “Då har vi raggisar i sandalerna!” sa hon och log sitt stora leende. 🙂

Citatet fastnade, antagligen för att jag kan känna en sorts kluven längtan efter att leva enkelt.

På ett sätt.

Fortsätt läsa ”Med raggisar i sandalerna”

Vi slår varann i huvet, så blir det nog bra. Eller?

Det började med att jag tänkte göra en “Lambertz”. 😉 : Yttra mig utan att ha läst in mig ordentligt. (Skillnaden är att jag står för det… ) Inte noggrannare än en “vanlig mänska” läste jag alltså Zarembas artikelserie om dolda drivkrafter i svensk socialförvaltning och rättsväsende: “Rättvisans demoner”

Om hur vi människor gör vårt bästa, men just vår mänsklighet och vårt känslomässiga engagemang ställer till det, speciellt när det som här handlar om barn. Det är lätt – och mänskligt! – att ta (känslomässig) ställning för en part, och svårt att därefter vara objektiv.

Fortsätt läsa ”Vi slår varann i huvet, så blir det nog bra. Eller?”

Nät-nostalgi…

Jag har ju jobbat (delvis) med hemsidor ända sen mitten av nittiotalet. (Absolut) inte som tekniker  – men i nära samarbete med såna. Nu roar jag mig med att göra en liten resa bakåt i tiden. 

Ännu roligare blir det när jag på nätet hittar en del av de gamla sidor jag gjort. Kul att spara – åtminstone för mig själv! 😉

Det började med att jag blev tillfrågad om jag ville hjälpa till att lägga ut information på nåt man kallade “WWW”. Det är enkelt, sa man.  Man skriver bara in texten, om det exempelvis ska vara fetstil taggar man den bara:

<bold>fetstil</bold>.

Enkelt, va?

Fortsätt läsa ”Nät-nostalgi…”

Nördarnas nät

Man kan hitta sitt livs kärlek på nätet – det gjorde jag. Redan för 17 år sen – vi var trendsetters! 🙂

Nördar var vi också, hade båda jobbat med webb, på lite olika sätt. Det var så vi hamnade på dejtingsajten. Och nu sitter vi här med våra datorer, som barnbarnet överseende säger, och läser och skriver om precis vad vi vill. (Ja, vi gör annat också, men…) 

På nätet hittar soffpotatisen  i det närmaste obegränsade möjligheter att snöa in på olika saker.  

Fortsätt läsa ”Nördarnas nät”

Vi och våra relationer…

Jag började läsa bloggar när jag råkade hitta sådana där människor levande beskrev och resonerade kring sina liv, relationer och kriser. Ibland försökte jag bidra på samma sätt som jag fått hjälp av mina vänner. Bland annat läste jag Kristian Gidlunds fantastiska “I kroppen min” – både mörk och ljus. Fast jag gillar trams också, sån är jag! Häpp! 🙂 I läsningen och kommenterandet finns plats för båda delarna.

Som en sorts vänskap. För den är ju också sån, åtminstone för mig – trams och allvar blandat.

För att inte tala om kärleksrelationen…

Fortsätt läsa ”Vi och våra relationer…”

Sprickorna i det svenska rättssystemet

Artikeln i Filter 2014/41 finns inte på nätet, så jag gör en liten (högst subjektiv) sammanfattning.

Jag har känt det i kroppen… Du ser det som din uppgift att bevisa din huvudteori. Och det är inte av ond vilja, det är mänskligt.

Så säger Ivar Fahsing, en norsk polis med lång erfarenhet av mordutredningar. Idag undervisar han andra utredare vid Polishögskolan i Oslo och arbetar på sin doktorsavhandling.

Hans forskning jämför brittiska och norska poliser, erfarna och nyutexaminerade. En tydlig skillad är att brittiska poliser inte litar på magkänslan.

Det beror troligen på “PIP – professionalising investigation programme” – en reform, som genomfördes efter en skandal i slutet av 90-talet, när Scotland Yard misslyckades lösa ett fall till stor del på grund av förutfattade meningar om svarta.

Fortsätt läsa ”Sprickorna i det svenska rättssystemet”