Hur funkar vi?, Om barn

Curling och helikopterföräldrar

Uttrycket ”curling” tror jag mig begripa: föräldrar som ”sopar” banan, undanröjer alla hinder för sina barn. Men vad är ”helikopterföräldrar”? I TVs morgonprogram förtydligas det som: ”föräldrarna hovrar över de stora barnen”. 

Curlat har jag nog aldrig gjort – inte av ädlare skäl än att jag är alldeles för lat. Men nog hovrar man över sina stora barn? För mig innebärande att på avstånd hålla kollen, känna in hur de har det, etc. Det slutar man väl aldrig med? Fast liknelsen haltar när man vet hur fruktansvärt störande motorbullret från en hovrande helikopter är… Då har man misslyckats, kan jag tycka. Fortsätt läsa ”Curling och helikopterföräldrar”

Profilbild för Okändlenaikista
Vi på nätet

Näthat – krypskytte istället för konfliktlösning

Denna ilska som bubblar upp i kommentarer,  är det rädsla? Jag får en känsla av att man i det längsta tassar försiktigt inom det passandes snäva gränser.  Ända tills det plötsligt bara BRISTER. Det blir ”först kränkt vinner” kontra brev med avföring…

Å ena sidan tål man absolut ingenting. Det ”rasas” ideligen … åtminstone i rubriker… Orden ”håna” och ”kränka” har tappat sin betydelse. Mera gnäll om ”håna” och andra missbrukade ord: Om missbrukade ord.

Å andra sidan gödslas det med verkligt kränkande tillmälen i någon sorts fradgatuggande ilska (eller rädsla?). Näthat, som ibland växer till IRL-hat.

Fortsätt läsa ”Näthat – krypskytte istället för konfliktlösning”

Profilbild för Okändlenaikista
Gnäll och skäll

Om missbrukade ord

Har man sett ångest och depression på nära håll använder man INTE de orden när man menar bakfull, nervös eller lite lessen. Detsamma gäller det ymnigt flödande ordet ”kränkt”.

Just när jag sitter här och irriterar mig hittar jag en annan som reagerat, Åsa Beckman i DN: Ordet kränkt fortsätter sitt slappa segertåg. Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Så här skriver hon sammanfattningsvis: När Diana Nyman från Romska rådet nekades äta frukost i Sheratons frukostmatsal samma morgon som hon bjudits in till regeringen för att tala om diskrimineringen av romer kände hon sig kränkt.

Fortsätt läsa ”Om missbrukade ord”

Profilbild för Okändlenaikista
Gnäll och skäll

Knepigheten med att presentera forskning

När jag hört eller läst om aktuell forskning upptäcker jag att mina frågor ofta blivit fler istället för färre. Förstår i och för sig problemet.

Jag jobbade ju på ett forskningsinstituts marknadsavdelning i många år och är gift med en journalist som skrev om teknik utan att vara tekniker. Många steg blir det när forskningsresultat ska presenteras.  Fortsätt läsa ”Knepigheten med att presentera forskning”

Profilbild för Okändlenaikista
Texter o tankar

Fyrtiotalisternas framfart

Vi fyrtiotalister är väldigt MÅNGA. Det har ofta märkts under årens lopp.

När jag var tolv år såg jag fram emot att bli stor. En mera avancerad klasskamrat hade redan lagt ner kjolarna till mitt på vaden, snart var det min tur. Och en liten resårgördel, så långt kom jag. Vägde 45 kg, men man skulle ha gördel med strumpeband. När jag senare la av den kände jag mig sladdrig(!)

Men när vi fyrtiotalister blev tonåringar stormade TONÅRSMODET in på scenen (just for us)! Fortsätt läsa ”Fyrtiotalisternas framfart”

Profilbild för Okändlenaikista
Om Quick och Lambertz

Vad i all världen har hänt med Göran Lambertz?

Läser fascinerat om Quick/Bergwall-fallet. Båda böckerna (Råstams och Josefssons) och ett stort antal artiklar, webbskvaller, domar etc … Dan Josefssons bok har jag köpt och tänker läsa om, eftersom det som alltid är psykologin som intresserar mig mest.

På ett mänskligt plan och om jag glömmer facit kan jag förstå de flestas agerande, taget var för sig. Men inte Lambertz.

Problemet är att det verkar saknas fungerande kontrollstationer. På något sätt måste man ju se till att inte alla springer åt samma håll. För det KAN vara fel håll. För mycket tummen upp…  Fortsätt läsa ”Vad i all världen har hänt med Göran Lambertz?”

Profilbild för Okändlenaikista
Om barn

Hur gör man med barn?

I väntan på första barnbarnet läser jag bloggar och föräldraråd av olika slag på nätet. Kan se hur bara under min livstid  frälsningslärorna avlöst varann. En i taget – nu springer alla hitåt… Tänk vad starka barn ändå är, de flesta har ju dock överlevt.

Minns dock att jag för länge sen hörde talas om en kvinna på ett mentalsjukhus inlåst i total isolering sedan många år. Hon hade uppfostrats efter en bok, sas det.

Fortsätt läsa ”Hur gör man med barn?”

Profilbild för Okändlenaikista