1833 blev ”den vackra dalkullan” vår första mediekändis – orsakade hysteri i Stockholm!

”Ännu på 1850-talet kunde ungdom höra gammalt folk tala om ”den vackra dalkullan”, således tjugo år efter hennes uppträdande på Stockholms Stortorg, vilket visar vilken ovanlig och varaktig ryktbarhet hon genom sin person vunnit.” Så står det i August Strindbergs och Claes Lundins bok Gamla Stockholm.

Den vackra dalkullan blev omtalad och avbildad även i utländsk press, hon finns på bilder, litografier, teckningar och målningar, och det skrevs skillingtryck och berättelser om henne. I novellen ”Skönhetens Gudinna, eller Riksdagsmannen och Den vackra Dalkullan” avspisar hon greve Rudolph, vänligt men bestämt. Hon är ju förlovad med dalkarlen Pelle, ”en rask och duktig gosse”. Greve Rudolph blir då så sjuk av svartsjuka att han är nära döden. Så gick det ju ofta i 1800-talsnoveller.

Fortsätt läsa ”1833 blev ”den vackra dalkullan” vår första mediekändis – orsakade hysteri i Stockholm!”

Om yttre och inre skönhet

Åldrande kvinnor skriver att de lider av att inte längre ”bli sedda” eller tagna på allvar (särskilt av män), och unga människor berättar om sina skönhetsoperationer. Jag har läst men ej förstått – eller ej känt igen, snarare.

Beror det på att jag inte minns att jag nånsin blivit speciellt ”sedd” på det sättet? Att jag tyckt att mitt utseende var hyfsat OK? Med två undantag: En kort period i första tonåren, när jag blev medveten om min stora näsa (och förgäves försökte dölja den), och efter klimakteriet när jag plötsligt(?) fick en gravidmage som jag definitivt INTE kände igen som min.

Men annars. Jag kan självklart förstå att man kan vilja rätta till sånt som utstående öron, eller fördröja ålderstecken – alltså egentligen återställa sitt utseende så att man känner igen sig. Men en del skönhetsoperationer görs på människor, som verkar sträva efter att se ut som nån annan, inte sig själva.

Fortsätt läsa ”Om yttre och inre skönhet”

Dagens citat

Jag läser ofta Agnes Wolds svar på läsarfrågor om pandemin. Hon får tydligen några tusen frågor varje gång och väljer ut ett antal som hon sen tillbringar sex timmar(!) med att besvara, från klockan 18 till midnatt. Hon har inte alltid rätt, men när hon haft fel brukar hon tala om det och förklara varför, liksom när hon inte kan svara på en fråga, eller när hon inte är säker. Och man kan inte påstå att hon bara väljer ut ”bekväma” frågor. Exempel (min fetning):

”Jag provar igen….. Hur kan det komma sig att det är större risk för exempelvis kvinnor under 60 år att drabbas av allvarliga biverkningar (som leder till död eller sjukhusvård) av coronavaccin än att hamna på iva för allvarlig Corona? (Inget jag hittar på, det är bara kolla på sidor som redovisar detta) varför blir vi inte upplysta om detta och varför skriver inte media om det heller? /ej antivaxxare”

Fortsätt läsa ”Dagens citat”

Konspiration – konspirationsteori – konspiracism: Vad är det egentligen?

Alldeles nyligen lärde jag mig ett nytt ord: konspiracism. Dvs det var nytt för mig, men i Historia123 förklarades det tillsammans med andra konspirationsbegrepp redan 2012, alltså innan Q & Co dök upp på scenen – för att inte tala om pandemin. Jag antecknar:

  • En konspiration är en hemlig sammansvärjning med ett dolt syfte. (Exempel: de romerska senatorerna som mördade Julius Caesar.)
  • Konspirationsteori är tanken att det finns en konspiration man antar existerar utan att det behöver bevisas.
  • Konspiracism (konspirationism) är själva tänkandet att det finns en massa hemliga (alltså obevisade) konspirationer som styr världen.
Fortsätt läsa ”Konspiration – konspirationsteori – konspiracism: Vad är det egentligen?”

Två bröder berättar om sitt barndomshem: Stockholms (gamla) Observatorium

Vi hann besöka Observatoriemuseet 2013 strax innan det stängdes. Stängningen väckte en del protester, men när staden den 1 april 2018 köpte tillbaka Observatoriet skulle det ”med största sannolikhet innebära att Observatoriemuseet blir tillgängligt igen”. Enligt hemsidan är man nu stolt över att förvalta denna anrika byggnad på historisk mark i centrala Stockholm och planerar ett kunskapscentrum – och en öppning av Observatoriemuseet. Bilden visar Observatoriet 2011, av I99pema (CC BY-SA 3.0) via Wikimedia Commons.

I väntan på ev fortsättning av historien om Observatoriemuseet läste jag en berättelse om hur det var att ha Observatoriet som sitt hem i 1800-talets Stockholm. Bröderna Nils och Edvard Selander skrev 1920 tillsammans “Två gamla stockholmares anteckningar”.

Fortsätt läsa ”Två bröder berättar om sitt barndomshem: Stockholms (gamla) Observatorium”

Inser plötsligt att jag själv är mottaglig för Q-smitta! Kan det verkligen vara så illa?

Jag fortsätter att grotta ner mig i inlägg av avhoppare från konspirationsteorin QAnon. En av dem (här kallad NN) har funderat mycket på hur han blev anhängare och småningom tog sig ur och skriver: Jag var också beroende. Förhoppningsvis kan mitt perspektiv hjälpa andra.

NN ser flera anledningar till att människor hamnar i ”Q-beroende”:
Känslan av att ha någon form av kontroll över sin framtid är definitivt en av dem. Jag minns att det kändes bra att konsumera ”information” om konspirationsteorier. Vilket är begripligt när man vet att våra hjärnor frigör dopamin när vi löser problem och/eller känner igen mönster i världen omkring oss. Dopaminet ger ett välbefinnande som vi vill ha mera av. Det är på så sätt vi motiveras att fortsätta att göra saker som är viktiga för vår överlevnad, som att äta, motionera, ha sex – eller förstå vår omgivning.

Fortsätt läsa ”Inser plötsligt att jag själv är mottaglig för Q-smitta! Kan det verkligen vara så illa?”

Nu är det bekräftat: Jag är ingen riktig svensk! 😔

Jag hade mina tvivel redan när jag läste om svenskarnas ”tystlåtna naturkärlek, som kan jämföras med en religion” och att de känner sig omgärdade av välvilja i skogen. Naturen känns inte särskilt välvillig mot mig, som är rädd för ALLA djur. Och myggor och getingar bekräftar att min rädsla är befogad genom att anfalla mig så fort de ser mig – varpå jag överreagerar med ENORMA bettmärken. (VAD är det där? frågade man förskräckt på Apoteket när jag frågade efter ngt klådstillande mot mitt myggbett.) Eftersom jag föddes med ett dåligt fungerande öga har jag ingen riktig avståndsbedömning och klarar därför dåligt att gå i ojämn terräng, alltså skog.

Fortsätt läsa ”Nu är det bekräftat: Jag är ingen riktig svensk! 😔”

Vårt festliga nyårsfirande – hur traditionellt är det egentligen?

Inför nyåret blir jag nyfiken på hur man firade i 1800-talets Stockholm. Det verkar inte ha varit som nu: ”Nyårets ingång har icke just någonsin blivit firad på något annat sätt än med visiters avläggande eller korts kringskickande.” Så avslutas kapitlet om julfirandet i boken ”Gamla Stockholm” från 1882.

Strindbergs medförfattare till den boken, Claës Lundin, skrev 1890 en egen bok: ”Nya Stockholm” om ”vad som under 1880-talet kunde kallas nytt i stadens yttre och inre.” Hela boken finns att läsa på Stockholmskällan, och i kapitlet ”Högtider o fester” står det om nyåret: ”På nyårsaftonen äter man gröt i familjerna och stannar ofta uppe efter midnatt för att önska varandra gott nytt år.” Texten fortsätter:

Fortsätt läsa ”Vårt festliga nyårsfirande – hur traditionellt är det egentligen?”

QAnon: Nu berättar avhoppare om hur de hamnade i kaninhålet – och hur de tog sig därifrån.

FÖRST LITE OM QANON: Det började 2017 med signaturen Qs inlägg om att Donald Trump leder en hemlig kamp mot ett internationellt nätverk av satanistiska pedofiler, som styrt USA i decennier och inte bara begår sexuella övergrepp mot barn utan även dricker deras blod. När tiden är inne kommer Trump att släppa loss STORMEN – ge en krigsorder om att arrestera onda makthavare och offentligt avrätta de värsta, exempelvis Hillary Clinton och Tom Hanks.

Jag har skrivit om Q bland annat här: ”Trust the Plan!” sa QAnon. Det gick så där.

Fortsätt läsa ”QAnon: Nu berättar avhoppare om hur de hamnade i kaninhålet – och hur de tog sig därifrån.”

Julhistoria: Lussigossar inför rätta, julbocken som djävulsgestalt. Och vad är det egentligen vi bakar?

I decembermörkret läser jag in mig på gamla tiders julseder – sett från Strindbergs 1880-tal. Och skriver om dem, bland annat här. Vi var även på barnbarnets födelsedagskalas – och möttes vid hemkomsten av en mjölkkanna i vackert gnistrande julhatt.

Trevlig Lucialäsning!

1882, sista året August Strindberg arbetade på Kungliga Biblioteket, skrev han tillsammans med Claës Lundin boken ”Gamla Stockholm: anteckningar ur tryckta och otryckta källor / framletade, saml. och utg. af Claës Lundin och August Strindberg”. (Boken finns på Stockholms stadsmuseum, via Stockholmskällan).

Fortsätt läsa ”Julhistoria: Lussigossar inför rätta, julbocken som djävulsgestalt. Och vad är det egentligen vi bakar?”