Av en som är vilse i verkligheten. Och glad för det.
”Utan tvivel är man inte klok”, som Tage Danielsson sa.
Man kan hitta sitt livs kärlek på nätet – det gjorde jag. Redan för 17 år sen – vi var trendsetters! 🙂
Nördar var vi också, hade båda jobbat med webb, på lite olika sätt. Det var så vi hamnade på dejtingsajten. Och nu sitter vi här med våra datorer, som barnbarnet överseende säger, och läser och skriver om precis vad vi vill. (Ja, vi gör annat också, men…)
På nätet hittar soffpotatisen i det närmaste obegränsade möjligheter att snöa in på olika saker.
Artikeln i Filter 2014/41 finns inte på nätet, så jag gör en liten (högst subjektiv) sammanfattning.
Jag har känt det i kroppen… Du ser det som din uppgift att bevisa din huvudteori. Och det är inte av ond vilja, det är mänskligt.
Så säger Ivar Fahsing, en norsk polis med lång erfarenhet av mordutredningar. Idag undervisar han andra utredare vid Polishögskolan i Oslo och arbetar på sin doktorsavhandling.
Hans forskning jämför brittiska och norska poliser, erfarna och nyutexaminerade. En tydlig skillad är att brittiska poliser inte litar på magkänslan.
Det beror troligen på “PIP – professionalising investigation programme” – en reform, som genomfördes efter en skandal i slutet av 90-talet, när Scotland Yard misslyckades lösa ett fall till stor del på grund av förutfattade meningar om svarta.
Jurist och debattör är två av de (många) sysselsättningar jag INTE passar för. Jag läser gärna in mig på saker och funderar (bl a här :), men sen jag sammansmält all input till en uppfattning verkar min hjärna fimpa de hårda fakta jag byggt den på (sifferuppgifter, var och när vem skrev exakt så etc). Det hamnar i ”slasken” tror jag det heter på polisspråk.
Och det är ju inte så lämpligt för en debattör och jurist. Trodde jag tills helt nyligen. Men nu verkar Lambertz vara likadan, utom att han inte tycker att man behöver läsa in sig ordentligt från början heller, utan bara (citat:) “någorlunda lagom”. Och han är ju i alla fall justitieråd, så han borde veta.
Detta gör mig förvirrad. ❓
Fortsätt läsa ”Det här med rättsapparat – kan det verkligen funka? Med människor i?”
Nu kan jag sitta bakåtlutad och bara kolla och tycka, behöver inte anpassa mig på minsta sätt. 🙂
Jag roar mig med att ta bort ljudet vid det jag tycker är trööökiga programinslag på TV – matlagning, samtal med prettovarning, etc. Då blev det ännu tydligare: Vi har ockuperats av wannabe barnprogramledare. (Och då pratar jag inte ens om alla lekprogram jag kryssar förbi…). Vuxna människor med viftande armar, spretande fingrar och oerhört rörliga ögonbryn lägger huvet på sned, fnittrar och flirtar. Tänderna riskerar att bli uttorkade av alla bländande leenden.
Jag sitter och funderar på om de över huvud taget skulle kunna prata utifall att man höll fast armarna? Det verkar vara nån sorts samvariation där. (Fanns det inte en gång i världen gådockor som vred på huvudet samtidigt med benen?) En del ser ut som animerade Robert i Boxer-reklamen. Kanske några program/kanaler har inbyggt antirynkfilter på sina kameror. Mig gör det alltid lite nervös när ansikten inte veckar sig på det sätt jag är van vid. (Särskilt när de rör sig så MYCKET! 😉
Fortsätt läsa ”Vad skönt att jag lyckats bli så ohyggligt gammal!”
Tänk er att det vi ser ovan är en skymt av en försvinnande liten del av det ENORMA material som tagits fram i Quick-ärendet. (Jag menar inte att antyda att det skulle vara oordentigt staplat, det är bara en symbolisk bild. 😉 )
Domstolarna har jobbat färdigt, domarna är fällda. Men efterspelet blir oerhört förvirrande för icke-jurister – åtminstone är det så för mig…
Speciellt då eftersom domarna som sagt redan är fällda…
Uppdatering: Nu har Dan Josefsson underlättat för den som själv vill kolla med underlagen.
Jag kan inte låta bli att tänka på hur förvirrade människor måste bli när ett aktat svenskt justitieråd fortsätter att hävda att ett fyrtiotal personer (mest journalister) har lurat in oss i en villfarelse – den att det begicks allvarliga fel när Quick dömdes för åtta mord. Han hävdar att mördaren frigavs trots att domarna var helt korrekta och bevisningen kvarstår . Justitierådet säger att han vill ha en öppen diskussion om detta, men motståndarna “vågar inte”.
Det låter ju oroande! Har man lättvindigt släppt ut en överbevisad massmördare? Och försöker nu ilsket dölja det? För motståndarna verkar ju ibland lite aggressiva, speciellt om man jämför med den blitt leende Lambertz. Efter att ha sett debattprogram och läst artiklar tycker jag att motståndarnas frustration är begriplig.
För det jag ser är att Lambertz (när han över huvud taget blir konkret) gång på gång upprepar samma bevis som granskats och underkänts i resningsdomarna. Alltid lika blitt leende. Jag, som har kort stubin, skulle bli gaaalen… 👿 Så är jag heller ingen debattör. Men kan ändå inte låta bli att fråga mig:
Går det inte att avförvirra det hela?
Jag fortsätter att fundera kring “Hjälte OCH skurk”?
“Ständigt denne Lambertz”… I april 2015 blir Göran Lambertz återigen aktuell, nu på grund av sin bok ”Quickologi”.
Detta har hänt i Quickmålet: 1993 började Quick, som satt i sluten psykiatrisk vård på Säters sjukhus, att erkänna mord. Till slut blev det ett 30-tal. Under åren 1994 – 2001 fälldes han för åtta av dem, och fortsatte att utredas för flera. Han blev rikskänd som Sveriges värsta seriemördare.
Fortsätt läsa ”Tänk om… Lambertz tagit sabbatsår efter ”Felaktigt dömda”.”
Jag fortsätter att fundera kring det här med “Hjälte OCH skurk”?
Winston Churchill känner ju “alla” till: Britternas okuvlige ledare som under andra världskriget hjälpte dem att hålla modet uppe med sitt engagemang, sina fantastiska, eldande tal och sin aldrig sviktande tro på att Tyskland skulle besegras.
Det första året var han ganska ensam om den övertygelsen, eftersom Sovjetunionen hade ingått en pakt med med Hitler och USA absolut inte ville blanda sig i européernas krig.
Fortsätt läsa ”Tänk om… Churchill gått i pension vid 65 års ålder.”
Jag fortsätter att fundera kring det här med “Hjälte OCH skurk”?
Vidkun Quisling behöver nog ingen närmare presentation ens för sena tiders barn. Hans efternamn har internationellt kommit att betyda ”landsförrädare”.
“Jag är oskyldig!” lär vara Vidkun Quislings sista ord innan han avrättades genom arkebusering i oktober 1945, dömd till döden för landsförräderi och mord. Han beskylldes även för att ha låtit plundra slottet på dyrbart lösöre. Man gjorde aldrig någon sinnesundersökning, men ett expertutlåtande slog fast att han inte var sinnessjuk, utan kunde dömas. Och han dömdes till döden i den lägsta rättsliga instansen, en dom som kvarstod efter prövning i högre rätt. Det sägs att Quislings fångvaktare hade gjort upp om att mörda honom om han inte fått dödsstraff.
“Ständigt denne Lambertz”, för att travestera Ture Sventons replik om sin favoritbov.
Just när Quickfallet verkar avslutat börjar han om. Lambertz har skrivit en bok, där han tar alltihop från början. Igen. Ingen (annan) verkar begripa varför. Och jag blir fascinerad. Igen. (Försöker hitta ett annat ord för “fascinerad”, som jag kanske använder väl ofta. Men det är det jag blir när jag funderar över hur olika vi fungerar och tänker.)
Människans komplexitet – igen!
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.